Det är lätt att få för sig att kyrkans liv bärs och upprätthålls av präster. Eller av kyrkorådsordföranden, församlingsinstruktioner eller för den delen av biskopar. Men så är det inte. Visst, de kategorierna gör givetvis sitt för att tjäna Kristi Kropp, men de axlar på vilka de livsuppehållande åtgärderna i Svenska Kyrkan vilar tyngst, tillhör kyrkdamerna. De kan se lite olika ut, komma från världens alla hörn, och vara födda närsomhelst mellan 1920 och 1960 eller så. Man känner igen dem bäst på det som de gör.
Det är kyrkdamerna som kokar kaffe vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Som stickar vantar till vänförsamlingens barn i Baltikum. Som påpekar när altarblommorna ser ut som skräp eller när prästen pratar för fort. Som man inte riktigt ser och räknar med eftersom det känns som de hör till möblemanget. Som ändå ser till att alla får rätt psalmbok och har någon att sitta bredvid på kyrkkaffet. Som ber för sin församling oavsett hur konstig den har blivit. Som kan gudstjänsten utantill därför att de alltid är där, i sin bestämda bänk, oavsett om det är första advent eller fjärde efter trefaldighet.
Utan dessa damer skulle Svenska Kyrkan förmodligen vara en ganska händelsefattig plats och dessutom avsevärt tråkigare. Det enda som är tråkigt med kyrkdamerna, är att de får så lite uppskattning för det faktum att de inte sällan utgör församlingens nav, hjärta och händer.
4 kommentarer:
Jaha det låter som det stämmer.
Den lilla vinken huruvida kyrkan fylles någorlunda ofta återstår.
Våra pensionärsföreningar har ungefär 50% av medlemskåren en gång i månaden som kommer och snackar,dricker kaffe och en god smörg¨ås (som tanterna tillreder)
Sedan är det lotteri. En fundering: när förutom jul och påsk ser man röken av 50% medlemmar av Svenska Kyrkan.
Det är väl inte förmätet att ifrågasätta hur Svenska Kyrkan lyckats med konstycket av avfolka kyrkan. Kyrkans hus är välbesatt
och tyckarna förekommer i den sekulära Kyrkomötets sammanträden.
Nu fick jag som kyrkvärd lust att
släppa ut lite ånga. Jag tror på Gud - men frågar mig om han har
peronal i kyrkan som tillämpar t.ex 5:e Modeboken. ¤:an tala om ordning och reda och vad som händer om vi inte sköter oss.
Har vi tillämpat vad som gäller.
Det måste gå att få igång en fungerande kyrka med sikte på att föra missionerande vidare.
Vid genomläsning av fiskeristyrelsens invändningar mot Dag Sandahl har jag fått bilden klar vad gäller hur vår kyrka behandlar sådana händelser.
Det har mycket lite med kristendom att göra. Från bada sidor.
Det blev väl en aning fel när Moseboken blev Modeboken. 5:an är ju ganska bestämd, att ordning skall de vara annars.......
I går läste jag Anders Brogrens blogg. Men det är inte ens fel när någon träter.
1960??
En genomsnittlig siffra, beräknad utifrån kyrkdamer jag mött de sista åren. Men det finns säkert yngre också.
Skicka en kommentar