Det var liksom svårt att vara ung på 90-talet och undgå att skratta sig fördärvad till Hassan. Vi köpte till och med skivorna, och satt en hel kväll och lyssnade - vissa spår sattes till och med på repeat.
Här är min favorit. Banal och plump men ack så fantastisk:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar