Nu är det klart - de tre prästerna som prövats av domkapitlet för ämbetssynsrelaterade förseelser, frias alla tre utan formella påföljder. Det finns kommentarer till beslutet, och det finns reservanter, men faktum kvarstår. De är friade. Nu är min fromma förhoppning av omgivning såväl som media inte ser detta som ett skäl att börja om hela förföljelseprocessen på nytt. Inte för att jag vågar tro det på allvar, men hoppas kan man ju alltid.
7 kommentarer:
Men storasyster och prästvigda kvinna: nog ser det ut som om prästerna, om än de kanske just nu accepterar nuvarande tingens ordning, ändå i samtal och mer avskilda forum uttrycker att det "egentligen" är fel med prästvigda kvinnor och på sikt vill se en förändring (jfr D Sandahl). Och då är ju frågan - precis som när det gäller äktenskapsdeformen - i vilken mån man som kyrkligt anställd kan verka för en förändring av kyrkans ordningar. På ett sätt tycker jag ju att man måste få göra det, eftersom man i decennier före 1958 fick kritisera kyrkans dåvarande ordning. Och före 2009 fick kritisera kyrkans dåvarande äktenskapssyn.
Fast när nu fasthållandet vid båda sakerna har gjorts till en människovärdesfråga (alltså en VERKLIG bekännelsefråga) kan man kanske inte, utan att riskera sin anställning, ifrågasätta dem?
Vad har min prästvigning med saken att göra?
Jo, jag tänkte att den hade lite med frågan att göra, eftersom dess lämplighet - om än kanske inte giltighet? - tydligen ifrågasätts lite här och där. Precis som å andra sidan ifrågasättarnas prästvigning ifrågasätts. Och grundfrågan - från vilken sida man än betraktar den - är förstås i hur hög grad man som avlönad kyrkans tjänare ska få ifrågasätta och driva ordningsförändringar. Jag är själv inte riktigt klar över vad lojalitet mot kyrkan rimligen kan sägas innebära (och inte), och jag tycker att du - just som prästvigd kvinna - verkar vara storsint gentemot de skrupulösa, men...
Storsint vet jag inte om jag är faktiskt. Den här frågan handlar inte om att någon försökt motarbeta prästvigda kvinnors tjänsteutövning genom t.ex. påtryckningar på arbetsledning, manipulation av scheman eller något ditåt. Ingen kvinna har alltså hindrats, eller uppmanats att avstå, från att leda mässor, t.ex. De anmälda har heller inte i något sammanhang, drivit frågan om att frångå systemet med prästvigning av kvinnor, eller (vad jag förstår på olika partsinlagor samt medias rapportering, jag kan förstås ha fel men jag tror inte det) oombedda meddelat sina kontraktister sin syn på ämbetet.
Så, vad tre präster femton mil bort tror om det lämpliga/giltiga i min prästvigning bryr jag mig faktiskt inte om. Det viktiga för mig är att jag själv tror att Gud vill att det ska vara så, och att kyrkan har kallat och vigt mig. Så länge ingen hindrar eller saboterar min tjänstgöring, eller är oprovocerat och medvetet elak, så har jag faktiskt inga problem med det alls. Tvärtom. Jag tar det som ett litet sundhetstecken för det betyder att den svenskkyrkliga snedtaket faktiskt har små bucklor.
För övrigt är det väl ganska solklart att vad och hur man får ifrågasätta kyrkans ordningar, inte bestäms av någon yttre princip, utan om vad de som för tillfället har makten tycker ska ifrågasättas respektive åtlydas?
Jag befarar att detta ärende hos domkapitlet i ett av de äldsta stiften har en svår slagsida av rättsröta. Inte för att saken tycks vara så väldigt stor och viktig i ett större perspektiv - i varje fall inte de påstådda gärningarna - men det visar på stora håligheter just i det rättsliga. Nu "tycker" tydligen domkapitlet ett antal saker om de berörda kollegerna, med utan att fälla dem, vilket gör att dessa tyckanden inte kan prövas i högre instans. Och detta sker i mitt gamla vigningsstift som jag varit så stolt över att ha tillhört. Blä.
Institutionaliserad vuxenmobbing är vad det är. Och dubbelbestraffning. Först kallar vi dig till förhör för att få sanningsenligt få veta vad du tycker och sedan blir vi kränkta för att du säger det. När blev åsiktsfrihet ett privilegium för lekmän - står det inte i grundlagen och i de mänskliga rättigheterna? Men präster är kanske inte människor? Det är väl den sk öppna och demokratiska folkkyrkan som varit framme igen...
Skicka en kommentar