När jag var 15 dog min morfar. Jag blev så klart jätteledsen, och när man är så där ledsen, kan man som bekant få ganska dålig aptit. Så det var några dagar där i början av september 1994 som inte var hungrig, helt enkelt.
Ända tills matsalen på Vivallaskolan serverade broccoligratäng. Massor med varm och mosig broccoli med stuvning och ost. Det var hur gott som helst, jag åt den i djup tallrik med sked och efteråt så var jag fortfarande ledsen, men inte alls lika trött och ynklig.
Därför står broccoli högt upp på min lista med tröst-och-trygghetsmat. Att det dessutom är nyttigt är bara en bonus.
1 kommentar:
Broccolistuvning äter jag ofta...gott och vilsamt för lilla maggen:)
Skicka en kommentar