Sprit, sex, pengar, framgång och makt. Det är företeelser som ofta nämns när man talar om avgudar i vår tid. Det är lätt att börja sätta sitt hopp till dem, och vänta sig gott ifrån dem. Och det är också lätt att upptäcka och benämna dem och det är inte minst lätt och accepterat att fördöma och förkasta dem.
Men vanligare, farligare och svårare att upptäcka, är de avgudar som egentligen är helt igenom goda gåvor. Sånt som det är meningen att vi ska vara tacksamma över, förvalta och glädjas åt - men som vi istället, medvetet eller omedvetet, börjar behandla som om de vore gudomliga i sig själva, istället för gudomligt givna.
Det mest uppenbara exemplet i midsommartid är Naturen och Skapelsens skönhet. Musiken och dess skönhet och kraft ligger också nära till hands och samma sak gäller förstås den mänskliga kärleken i alla dess former. Vår tacksamhet och lovsång slirar så lätt över från givare till gåva, så att säga. Fast det är inte alltid så lätt att tala om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar