Det finns så mycket så det är svårt att välja. Men jag väljer en lite luddig, lätt konspiratorisk tanke som inte lämnar mig ifred. Notera dock att det är något som kan förekomma - allt jämställdhetsarbete där män är delaktiga är givetvis inte ett uttryck för nedanstående.
En diskriminerad, förtryckt och osynliggjord kvinna kan sägas vara ett offer. Offer är svaga och behöver räddas. Män är starka och är därför bäst på att räddningsaktioner. Alltså kan ett synliggörande av diskriminering, och arbetet mot den, också vara ett sätt att (oftast omedvetet) bibehålla det som ibland kallas könsmaktsordning. De starka, goda männen får skydda och rädda de svaga kvinnorna från de onda männens, och de onda strukturernas förtryck. Och, tjolahopp tjolahej, plötsligt kan man visst både äta kakan och ha den kvar! Kvinnan är passiv, mannen är aktiv, kvinnan är svag, mannen är stark - men samtidigt är vi SÅ jämställda och kämpar tillsammans mot De Onda Strukturerna och förenas i sötman av att Tänka Rätt.
Men om kvinnan inte tycker hon behöver räddas, eller helt enkelt vill rädda sig själv eller i alla fall själv diktera villkoren för sin enleverering då? Ja, då blir det lite jobbigt förstås. Men då kan man ju, utifrån sin stora (manliga?) insikt och visdom, konstatera att hon nog inte har fattat sitt eget bästa. Det är ju inte så lätt, för den som är liten, svag och förtryckt...
4 kommentarer:
Miriam
Hör denna Blogg ihop med föregående? I den svarade du Maja bra tycker jag. Bibelns treenighetslära har ju inget med män mot kvinnor att göra. Jag begriper mig inte på feministteologi! Nu var det skrivet. Om ett rike kommer i strid med sig själv går det under och om män och kvinnor strider mot varandra i Kristi kropp, så går det sönder. Eller?
Nej, denna blogg hör inte samman med föregående, utan handlar om mellanmänskliga relationer och beteenden alldeles oavsett religion.
Själv kan jag absolut begripa mig på feministteologi. Den har uppstått ur en orättfärdig situation, där män har använt religionen för att skaffa sig orättfärdig makt över kvinnor. För stora delar av det som kallas för feministteologi syftar till att exegetiskt och kyrkohistoriskt lyfta fram och validera kvinnors existens, inflytande och framför allt teologiska tänkande i bibelordet såväl som i historien. Detta ser jag inga som helst problem med. Tvärtom, det bidrar ofta till en mer fullödig bild av både bibeln, traditionen och historien.
Men när det gäller Guds väsen och människans frälsning, ser jag inget behov av feministteologi, där är vi helt överens. Gud är Gud. Kön är en inomvärldslig funktion som vi inte ska tillskriva evighetsaspekter.
Självklart ska män och kvinnor i Kristi kropp inte strida mot varandra. Men vi ska heller inte underordna oss varandra av någon annan anledning än kärlek till Kristus. När underordning sker av andra skäl - för att den ene vill ha makt över den andra, eller för att vi inte ser varandra (eller oss själva) som fullvärdiga medlemmar av Kristi kropp - då kan faktiskt en feministteologi enligt ovan vara ett av många sätt att komma på rätt spår. Tror jag.
Miriam
Tack för att du förklarade det oklara för mig. Då fattar jag bättre. Maktmissbruk är inte bra i någon situation i samhället och missbruk av bibelverser allra skadligast. När både man och kvinna är underordnade Kristus kan det ske mycket konstruktivt.
Kanske pekar dagen på behovet av kvinnors inbördes solidaritet, stora starka kvinnor som skyddar och lyfter mindre stora och starka kvinnor...det måste väl inte vara män som skyddar kvinnor? På sina håll är de ju rätt dåliga på det också. En liten tanke bara.
Skicka en kommentar