onsdag, mars 03, 2010

Gardelliana i SVT

Det är en grannlaga uppgift (förvisso självpåtagen) att blogga om gårdagens premiäravsnitt av SVT:s "Åh Herregud" med Jonas Gardell. För vem i min kyrknördiga läsekrets har inte åsikter - väldigt bestämda sådana - om både Gud och Gardell i allmänhet, och kombinationen av dem i synnerhet? Nåväl, jag gör det ändå.

För det första är "Åh Herregud" minst lika sönderklippt som Existens. Bilder, rutor, musik, meningslöst småpratande tar upp den tiden som jag gärna skulle ägnat åt att lyssna till vad Jonas Gardell faktiskt har att säga.

För det andra, så är blandningen av det djupt personliga vittnesbördet och de historiska/vetenskapliga påståendena det som gör att programmet flyter på - men det känns samtidigt inte riktigt schysst. För ibland är det tämligen oklart om det som framförs är Jonas Gardells personliga upplevelse av Gud, eller arkeologiska/historiska/exegetiska påståenden. När Gardells speakerröst sedan får sällskap av ödesmättad musik och snabba klipp från den ena dramatiska bilden till den andra, då känns det plötsligt som om någon försöker trigga alla mina sinnen för att jag ska nicka och säga att ja, så är det, Guds utväljande av ett folk leder till krig, död och förintelse.

För det tredje, så är det min erfarenhet, och min exegetiska och dogmatiska uppfattning, att Gud är BÅDE allsmäktig och god, samt att antalet snoppar i treenigheten är fullkomligt ovidkommande och ointressant.

Och, för det fjärde, så hade jag velat att Lotta Gray skulle fått prata dubbelt så länge. Minst.

6 kommentarer:

Gunnel sa...

Miriam

Du skriver bra i vanlig ordning. Tack! Jag anmäler mig omedelbart till din kyrknördiga läsekrets och Bloggade själv kl 4 i går morse med bestämda åsikter om allt i vanlig ordning.

1) Vi backar till din mormors uttryck en gång att läsa de dåliga böckerna för att fatta de bra (ungefär så). Detta går väl inte att jämföra med att Sv Kyrkan rekommenderar två totalt vilseledande böcker angående bibelns budskap på sin Hemsida?

2) Min utgångspunkt är som författarens Kerstins Ekmans i en radiointervju, att det ingen referensram finns till bibelns berättelser. Det finns ingen bibelkunskap.

3) När svenska folket är så totalt utarmat på bibelkunskap skall väl ändå prästerna/pastorerna stå upp som en man/kvinna och undervisa om sammanhangen - poängen i bibeln? Det är väl ingen uppgift för en självutvald komiker? OBS alla kyrkor/församlingar, som tagit emor Gardells förkunnelse.

Vad är det som hänt i Sverige? Jo, då skall det vara Rudolf Bultmanns teologi att bibelns uttryck inte går att förstå i vår tid utan vi måste anpassa oss till dagens uttryck (mitt ordval). Summan blir som i Kay Pollacks film "Såsom i himlen" en förvriden uppfattning om att det ingen synd finns och då behövs faktiskt ingen Jesu försoningsdöd.

Enligt Jesus hörde han själv ihop med dessa obegripliga texter i GT om ett felfritt offer att placera synden på. Vem är det som skall förkunna bibelns budskap? En gycklare?

När jag läst teologen Ola Sigurdssons recention om boken "Om Gud", när den kommit ut,och vi kunnat läsa den, tappade jag respekten för teologi och exegetik. Sen dess har jag varit mycket vilsen angående faktakunskap via universiteten.

Gud är ingen slaktare!

Allt gott
önskar
Gunnel

Maja sa...

Antalet snoppar i treenigheten spelar kanske ingen roll trosmässigt (no pun intented) men det har fått väldiga konsekvenser för människors liv. Det är förmodligen också resultatet av en snäv historieskrivning som helt fräckt har skalat bort kvinnors historiska bidrag till religionen. Jag tycker gott att man ska ifrågasätta det (jag missade dock Gardells program så jag vet inte hur han gjorde det). Och det är inget historiskt, avklarat problem! Varje gång en man öppnar bibeln och blir bekräftad som lärjunge, varje gång en kvinna öppnar bibeln och sätter i halsen ett antal hårda potatisar (ööh, hur säger man). För mig var det ett STORT hinder när jag började ta till mig kristendomen att den var så patriarkalisk. Det hjälpte verkligen då att höra andra kristna diskutera det. Det bekräftade min rätt att känna mig tveksam, så att jag kunde öppna mig för berättelsen och lägga det mänskliga bristfälliga sexistiska i religionen lite mer åt sidan och inte ge det så stor makt.

Gunnel, jag håller verkligen med om din punkt nr 3. När stenarna ropar är det verkligen en uppmaning åt prästerna att lägga i en växel!

Maria F sa...

Vi såg på bourne identity istället.

Kram! M

Pierre Falk sa...

Hej och tack för en bra bloggpost (som alltid).

Jag såg programmet igår opch reagerade. Gardell får tänka vad han vill och personligen ha vilken uppfattning han har. Han äger full rätt att uttrycka den. Självklart.

Dock reagerade jag på två saker. Båda visar en respektlös inställning anser jag.

Det ena var att han valde att göra sig lustig över det heliga landet. Även om han inte förstår varför det karga landskapet är heligt så kan man inte i ett program som ska vara neutralt och faktabetonat göra sig lustig över det som är heligt för andra. Han får naturligtvis. Men han får ingen respekt från de judar och muslimer som ser platsen i sig som helig.

Det andra var att han gång på gång valde att vokalisera Herrens namn, JHWH. Han får göra det själv. Jag gör det också. Men i detta sammanhang är det hånfullt mot det judiska folket och ytterligare ett skäl för dem att inte titta. Han vinner inga plusspoäng hos de som inte redan är frälsta, om du förstår mig rätt.

Men jag kommer fortsätta att titta. Mest för att jag vet att andra ser och kanske undrar ett och annat.

Miriam sa...

Gunnel: Jag menade så här, att om man läser Gardell, och sedan något som uttrycker en mer klassisk kristen tro, så tror jag att läsaren rätt snart blir varse vilken lära som håller i längden. Men det är kanske nonchalant av mig att resonera så.

Det är helt riktigt, det finns dåliga bibelförkunskaper. Därför bör listan kompletteras.

Jonas Gardells böcker är inga exempel på akademisk exegetik. Han har inte skrivit dem inom ramen för universitetsstudier, och många akademiska exegeter ifrågasätter hans metoder och kommer till helt andra slutsatser. Vill du ge exegetisken en ny chans - läs något av Lars Hartman eller Anders Ekenberg, till exempel.

Miriam sa...

Maja: Jag tar upp din kommentar i ett eget inlägg.