Eftersom jag visste om mina stämbands dåliga förutsättningar redan när predikan skrevs, blev den kortare än vanligt idag. Ytligare än vanligt också, är jag rädd, men här är den i alla fall.


Jag är livets bröd, säger Jesus. Det är en enkel mening, som rymmer flera dimensioner. Bröd är det bibliska, såväl som det allmänna samlingsnamnet för föda, alltså för det som vi människor behöver för att leva. Äter man inte, så dör man, helt enkelt. Kända fakta, och faktiskt helt överförbara på denna söndags tema. Äter vi inte livets bröd – så dör vi.

Detta gäller på flera plan. För det första så gäller det rent inomvärldsligt, vid våra matbord. Den föda vi faktiskt äter, vår mat alltså, är en gåva från Gud, ett led i Hans fortlöpande skapelse. Vi är skapade för att leva, vårt liv är en gåva som vi lever helt omgivna av Guds gåvor. Allt runt om oss är Guds gåvor, skapade och givna av Gud. På det sättet är också det rent jordiska brödet ett gudomligt livets bröd – trots att det gäller vår rent jordiska liv.

Detta kan låta enkelt och självklart – vi får livet och allt som behövs för att hålla livet igång – av Gud, som är god och vill att vi ska leva och må bra. Inga konstigheter – så länge vi lever, och mår bra vill säga. Men detta är sannerligen ingenting som är självklart för alla, eller överallt. Liv släcks i förtid, människor svälter. Och med synen på Gud som alla goda gåvors givare i bakhuvudet, kan detta bli oerhört svårt att förstå. Det verkar så godtyckligt, vem som får leva och inte. Och vill verkligen Gud att vissa människor bokstavligen ska vältra sig i Hans gåvor, medan andra dör i brist på det allra mest basala – vatten och föda?

Självklart är det inte så. Svält, orättvisor och ond bråd död är inte Guds verk och inte Hans vilja heller, utan ondskans. De är ofrånkomliga inslag i en fallen värld, där människor om och om igen väljer att vända sig bort från Gud, och där naturens krafter både kan ge liv och döda.

Men varför gör Gud ingenting åt det då, kan man då fråga sig. Sitter han bara där och ser hur människorna som han skapat svälter, lider och dör? Hur kommer livets bröd in i den ekvationen?

Faktiskt – för det andra – just precis där. För rakt in i lidandet och bristen, kommer Gud själv i Jesus Kristus. Han kliver rakt in i verkligheten för att ge oss en väg ut ur den. Jesus både delar svälten, och låter straffet för all världens orättvisor hamna på honom själv. På det viset öppnar han en väg ut ur det liv vi känner till, det liv som levs i skuggan av döden och som så ofta präglas av svält och brist. Och den vägen, den går till ett liv där svält, nöd och orättfärdighet inte längre finns, till ett liv som aldrig tar slut. Jesus är det enda födoämne vi behöver för att få leva på det sättet, han är den rena andliga mjölken som vi hörde om i epistelläsningen – det är genom honom och i honom som vi kan växa för det eviga livet och bli räddade härifrån och dit.

Man kan alltså på sätt och vis tala om en jordisk och en himmelsk dimension av det här med livets bröd. Å ena sidan handlar det om att Gud ger oss det som vi behöver för våra jordiska liv, här och nu – även om vi själva och naturen allt som oftast förstör hans gåvor. Å andra sidan – eller snarare samtidigt – handlar det om att Jesus, i sig själv, är det vi behöver för vårt eviga liv.

Och detta jordiska och himmelska, det förenas för det tredje i det bröd som vi tar emot i nattvarden. Det jordiska, alldeles vanliga brödet, inrymmer det eviga livet i Jesus Kristus, precis som Jesus själv är både sann Gud och sann människa. När vi äter, på alldeles vanligt sätt, tuggar och sväljer, så är det både Guds jordiska goda gåvor, och hans himmelska, överflödande nåd vi tar emot. Jesus Kristus är livets bröd. På riktigt. Vi får ta emot honom. På riktigt. Och när vi gör detta, i tro på honom som Gud har sänt– då blir det tydligt att Gud verkar. Han låter oss tro på honom som han sänt. Han ger oss det vi behöver för att leva. På riktigt. Amen.