..togs upp i Kyrkans Tidning i torsdags och det var väl bra. Att använda sig av sociala medier kräver vishet och ansvar av alla människor - och inte minst av oss som (vare sig vi vill/tänker på det) faktiskt, utöver oss själva, faktiskt representerar Kyrkan. Lars Ove Ljungberg, som är Svenska Kyrkans webbchef tycker riktlinjer ska tas fram för anställdas (och, hoppas jag, även förtroendevaldas) aktivitet på Facebook, Twitter och på bloggar.
Som sagt, jag tycker frågan är värd att lyftas. För det är inte alltid så enkelt, att i ett ämbete och arbete som till sin natur är så tätt sammankopplat med ens hela liv och hela person, veta vad som är passligt för bloggar och Facebook. Det är heller inte så lätt att veta för den som läser om personen ifråga talar som privatperson eller som ämbetsbärare eller som både och om vartannat. Samma sak gäller givetvis andra kyrkoanställda, och inte minst de förtroendevalda.
Vilka principer jag själv har för min blogg har vi talat om förut. Dels använder jag mig av mim så kallade pendeltågsregel. Alltså - kan jag tänka mig att prata om något på pendeltåget, där alla som sitter omkring kan höra mig, då kan jag också tänka mig att blogga om det. Dels försöker jag undvika att nämna namnen på kollegor och andra människor jag träffar i min tjänst, och jag ligger över huvud taget ganska lågt när det gäller sånt som rör min tjänstgöringsförsamling även om jag ibland talar om vad jag gjort under dagen. När det gäller mina vänner och min familj, så är det lite olika. De som jag vet inte har något emot att bli bloggade om, de blir också bloggade om. De som inte vill, de slipper. Min man brukar få läsa inlägg som berör honom själv innan jag trycker på publicera.
När det handlar om Svenska Kyrkan i stort, däremot, eller om små och stora tros- eller samhällsfrågor, så är jag frimodigare. Och då hoppas jag att det är tydligt att jag främst skriver som Miriam, som är präst, även om jag också råkar vara anställd som komminister i Södertälje församling. Och skulle jag någon gång gå över mina läsares gränser, så hoppas jag att ni gör mig uppmärksam på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar