På ett plan kan jag hålla med. Ett visst mod krävs det för att som Ulla Karlsson gå tvärtemot sin egen kyrkas (och förvisso även arbetsgivares) flera tusen år gamla, och världsomspännande grundsatser och mena att de inte bara är fel, utan även anstötliga. Inte vem som helst gör sånt.
Samtidigt är det viktigt att minnas att vi lever i en demokrati - ingen kommer som sagt fängsla, döda eller hota Ulla Karlsson för att hon tror som hon tror och säger det. Om hon hade haft ett sekulärt arbete, hade hon fått behålla det och hennes eventuella barns/livkamrats möjligheter till utbildning och/eller arbete eller säkerhet hotas inte av debatten som pågår. Det finns många länder där allt ovanstående är verklighet för många människor, som ändå väljer att för sin övertygelses skull utsätta sig för dessa risker. De enda hot Karlsson tycks stå inför, bortsett från beska kommentarer på Kyrkans Tidnings hemsida och bloggar som min egen, är att skiljas från prästämbetet och det är inte särskilt troligt att det blir så.
Det är också viktigt att inse, att de tankar som Karlsson framför, inte är några radikala nyordningar direkt, utan en anpassning till den rådande opinionen och samhällsandan. Kyrkan har försökt sig på sånt i alla tider, då evangeliet har känts för töntigt för den tuffa samtiden - men det har inte fått det genomslag man påstått skulle vara räddningen för kyrkan som organisation - tvärtom!
Så, när Karlsson utmålas som en modig, nytänkande reformator som går till angrepp mot ett bakåtsträvande, konservativt (och, givetvis, manligt och maktfullkomligt) kyrkligt etablissemang, så blir jag rätt beklämd för det är inte sant. Hon presenterar gamla idéer och seglar ogenerat på vågor av gamla fördomar om kristendomen och Svenska Kyrkan, samtidigt som hon får sekulärmedias och den allmänna opinionens försvar. Den eventuella påföljden från domkapitlet i Västerås kan knappast misstänkas bli särskilt allvarlig. Samtalet hon påstår sig efterlysa genom sina artiklar, lyser med sin frånvaro eftersom Karlsson redan slagit fast att det inte finns någon fallen skapelse, att nattvarden är en gemenskapsmåltid och att Jesu död var en tragedi och bemöter sina kritiker genom att tala om demokrati och tabu istället för teologi och tro.
Dessutom säger Karlsson precis det som många människor vill höra, precis det som går att läsa i självhjälpsböcker och tidningar och bloggar och nyckelringar från Kreativ Insikt. Det är samtidsanpassning som stryker medhårs på välmående, lagom duktiga västerlänningar - ingen synd, inget blod, inga krav, inga nya tankesätt, inget som skiljer kyrkan från världen utan samma feel-good-gör-ditt-bästa-människan-är kärleksfull-lära som överallt annars.
Populism, kallas det. Och sedan när blev det modigt?
12 kommentarer:
Det är synd att kyrkan i såna här sammanhang är så flat och stryker medhårs i stället för att säga ifrån. Omplacera henne kanske..
Karlsson är ju uppenbarligen inte en bekännande kristen, för då hade hon aldrig uttalat sig som hon gör. Hon verkar mer använda kyrkan som en plattform för "sina" egendomliga åsikter. Hon borde sadla om och bli politiker. Hennes uttalande gör mer skada eftersom icke-troende ser det som en ytterligare bekräftelse på att kyrkan inte tror på det den predikar om, och så växer föraktet.
Kyrkan behöver fler präster som törs stå för det dom tror på, öppet.
Jag vet inte, populism förutsätter nånslags medvetenhet dold i en skenhandling tycker jag. Jag håller min linje om att Ulla Karlsson egentligen inte förstår vad hon säger sig vara emot. Att döma av KT:s kommentarfält finns det inom kyrkans väggar några fler som hyser samma grunda bokstavstro som hon. Det är verkligen sorgligt. Men populism... en biskop som går ut två veckor eller vad det var innan han ska pensioneras och indignerat kräver offentliga samtal om kyrkans tro - det är populism för mig. Någon som aktivt manipulerar opinionen för sina egna syften.
Bokstavstro,Sofia, det är väl inte Ulla Karlsson som är bokstavstrogen!? Hon har ju haft förmågan att se bakom orden till budskapet!Det är många präster som inte klarar det. Men det kanske beror på att det numera inte är så svårt att komma in på de utbildningarna. Det krävs tydligen bara att man kan läsa rakt upp och ner.
Igen, jag tycker att du skriver bra om detta. Och tror att det är viktigt att det skrivs. Tack för inlägget!
Kyrkan ska väl inte skiljas från världen, vad är det för konstiga idéer du har? Kyrkan ska verka i världen! Får ni ingen utbildning i kyrkohistoria under er prästutbildning? Om du hade fått det och tillgodogjort dig en sådan hade du kanske inte varit så säker på Traditionen!Men du är en bra representant för de duktiga och läraktiga eleverna som aldrig någonsin ifrågasätter något. Drömelever i den skola som var totalt aukoritär!Och de som rapar med och hyllar är de som också har lärt det rätta som små duktiga elever! Tänk om Kristus hade varit sådan, han som var så ifrågasättande! Lever ni i hans efterföljd?Det är frågan! Eller är det sådana som Ulla Karlsson som vågar ändra fokus från synd till kärlek som gör det?
Bra skrivet Storasyster!
"Nya tant lila": skärp dig. Läs dina rader igen och tänk över hur osympatisk du framställer dig själv. Om man bara har "huvudklappningar" och "lillaflickan"-kommentarer att komma med, ger du snarare intrycket att sakna förmågan att föra seriös debatt.
Dessutom "Tant lila" tycks du fullständigt sakna insyn i Svenska kyrkans teologiska utbildning. Tror du på allvar att den bedrivs av sådana du kallar "fundamentalister"? Sanslöst!
Sofia: Jag lägger nog inte fullt så mycket medvetenhet i ordet populism, men jag förstår precis vad du far efter. Tack för synpunkterna!
Tant Lila: Mina konstiga idéer härrör sig från citatet "i världen men inte av världen". Jag håller helt med dig om att kyrkan, och kristendomen, ska vara en del av verkligheten, såsom verkligheten faktiskt är, och inte stänga in sig i exklusiva celler. Men jag menar också att detta ska ske med integritet, så att det ska gå att skilja ut kristen tro från andra läror, system och ideologier. Och i resonemanget ovan, var min poäng snarast att det inte är så radikalt och modigt att saluföra idéer som är så etablerade och välsedda i samhället i stort.
För övrigt har jag läst kyrkohistoria, det ingår fortfarande i prästutbildningen. Det är därför jag vet att det som Ulla Karlsson anför inte är nya tankar, utan idéer som saluförts många gånger genom kyrkans historia och som aldrig vare sig fått fullt genomslag, eller lett till någon större väckelse. Det är också där jag lärt mig att Traditionen (om du med det ordet avser tron på att Kristus dött och uppstått för att rädda oss från det onda), trots att den missbrukats och fortfarande missbrukas å det grövsta för att trycka ned människor, faktiskt också hållit för människor att orka leva och våga dö på, att den fått människor att offra sina liv inte bara för Gud utan för sin nästa i Gud.
För övrigt försöker jag leva i Kristi efterföljd. Jag är skitdålig på det. Därför behöver jag hans nåd och förlåtelse varje dag.
Jag håller helt med dig! Bra skrivet som vanligt. Du har också ett beundransvärt tålamod med otrevliga och respektlösa kommentatorer.
Ja, Fredrik, jag saknar fullständigt insyn i den teologiska utbildningen, det är helt rätt. Därför undrar jag hur den är. Jag är inte teolog.Och det var inte meningen att vara översittare mot någon "liten flicka", det gäller även stora gossar. Men jag tycker att man ifrågasätter lite inom vissa delar av kyrkan, och det finns ju traditioner som det kanske vore värt att titta närmare på i stället för att bara förkasta. Kyrkan har ju knappast varit statisk under 2000 år, eller hur?
Jag tror att jag uppfattar det som Ulla Karlsson framför på ett annat sätt än vad många gör. Det ska bli spännande att se vad domkapitlet säger.
Bra att du tog upp frågan om mod. För det är något som Ulla Karlsson saknar - att döma av hennes egna uttalanden. Det hade däremot varit modigt om hon gått till arbetsförmedlingen och anmält sig som arbetssökande.
"Har du blivit uppslagd?"
"Nej, jag har slutat frivilligt. Jag vill inte fortsätta att lura folk med en massa snack om synd och död och försoningsoffer. Och jag vill inte kränka dem som tror på det. Jag tror på kärleken, och då kan man ju inte stanna kvar, för det skulle skada andra som tror på kärleken."
Det vore modigt. Men jag tror inte att arbetsförmedlingen skulle ha särskilt svårt att hitta ett nytt jobb åt Ulla. Som ledarskribent på Göteborgs-Posten exempelvis.
Men vi får väl se. Stiftet verkar inte vara riktigt redo med martyrglorian. Men nog tycker jag att hon borde begära andra arbetsuppgifter så länge.
Man behöver inte vara kristen för att tycka att Jesus var en reko kille. Men det finns ju så många andra. Konfucius, Muhammed, Karl Marx, Mahatma Gandhi, Dag Hammarsköld, och Hosni Mubarak. Han avgick ju frivilligt, utan att sätta igång något inbördeskrig. Föredömligt!
Om jag vore ung präststuderande och började tvivla på Jesu uppståndelee, skulle jag sadla om och bli imam. Jag uppfattar inte Svenska kyrkan som något slags Statens religionsverk. När man inte längre tror på de centrala delarna av den kristna tron, ska man gå ur.
Det är hedersvärt, mycket hedervärt. Men kan innbära förlust av inkomst, vänner och socialt umgänge. Tänk om man uppfattas som en främmande fågel i sitt nya religiösa sammanhang? Det krävs mot att bryta.
Miriam, tack för att du kallar saker vid dess rätta namn.
Kyrkan ska verka i världen, men kyrkan ska inte definieras av världens nycker och trender.
Skicka en kommentar