Det är söndag förmiddag och jag är hemma, med min tekopp och min fulaste kofta. Jag är inte ett dugg sjuk - jag är bara ledig. Ikväll ska jag gå med min man i kyrkan men just nu gör jag ingenting alls. Ute är det dimmigt och småregnigt och fult och jag sitter och läser Hanna Hellquist-krönikor och känner mig allmänt konstigt. Inte ledsen direkt, och verkligen inte knäpp, men lite...urspårad.
Det här är inte ett sätt att kokettera med att jag minsann går i kyrkan klockan 11 varje söndag och titta hur knäppt det blir när jag låter bli, titta-titta på mina fina fromma vanor. Eller lite kanske, för något ska man ju pigga upp stämningen med. Bara ett sätt att säga hej bloggvärlden, här är jag och inget vettigt har jag för mig ens.
6 kommentarer:
Jag kan alltid rekommendera att surfa runt på YouTube, enligt alla möjliga tankegångar. Börja t ex med Stravinskijs Våroffer och jämför baletternas koreografi, även Disneys Fantasia med samma musik är sevärd.
Jag blir också urled när mina "religiösa vanor" spricker. Värst är när jag inte ens får till ett liv med en rutin... Jag far ju som en skottspole mellan kyrkor och landsändar...
Här var det kyrkan som bröt sina vanor. Knappt några bänkar kvar och en stor monstruös byggnadsställning bakom altaret som stod ungefär där som mitten av kyrkgången brukar vara ...
Undrar jag om de hinner klart till direktsända förstaadventshögmässan som det är sagt. De ligger tre-fyra veckor efter redan ...
Ungefär exakt så här.
Hit kom jag helt oförberedd insurfandes då jag gogglade på kristen tro på bloglovin. Jag fick två svar som länkade till svenska bloggar. Bara det är lite intressant tycker jag. Du verkar ha lite halvhumor( kanske hel om jag läser vidare). Jag kollar runt en stund.
Hit kom jag helt oförberedd insurfandes då jag gogglade på kristen tro på bloglovin. Jag fick två svar som länkade till svenska bloggar. Bara det är lite intressant tycker jag. Du verkar ha lite halvhumor( kanske hel om jag läser vidare). Jag kollar runt en stund.
Skicka en kommentar