...säger Ulla Karlsson. När synden, försoningen, det kannibaliska synsättet på nattvarden och uppståndelsen tas bort, så blir Jesus kvar.
Och det låter ju rätt bra. Tills jag börjar tänka efter. Och inte minst känna efter. För om det inte finns någon konkret uppståndelse, är då Jesus verkligen kvar hos oss? På något annat sätt än i människors minne och föreställningsvärld? Som något mer än en förebild och ledstjärna?
Kan Jesus göra något för mig eller måste jag göra allting själv med honom som minst sagt ouppnåelig målbild? Hör han mig när jag ber eller måste jag lista ut själv vad han tycker? Ser han på mig med kärlek eller måste jag lära mig det själv? Kan jag gå till honom med min synd och skuld, när jag ljugit, snackat skit och varit självisk och kunna lita på att han kan ta bort den? Kan jag komma till Jesus när jag får cancernoja och tror jag ska dö senast nästa tisdag och veta att han fattar?
Vad hände med Jesus på påskdagens morgon och vad ska hända morgonen efter min egen död? Vem tar hand om mig sen, som Helen Sjöholm sjunger sådär övertydligt hjärtskärande? Kan en Jesus som inte dog för mig, ge mig mitt liv? Kan jag lägga mitt liv i hans händer, om hans död var tragisk och hans uppståndelse en icke konkret, annorlunda livsform?
Aldrig i livet. Och det handlar inte om vad som är tabu i kyrkan. Försök inte göra detta till en fråga om debattvilja och koder och exklusivitet för det är inte därför folk reagerar. Vi reagerar för att det är på liv och död, för att det handlar om det eviga livets hopp, det som hjälper människor världen över att orka leva och våga dö. Det handlar om kärlek, den kärlek som tror allt, hoppas allt, bär allt och övervinner allt och som därför offrade sitt eget liv för att världen ska leva.
Jag har skrivit om saken några gånger nu. Här, här, och här.
20 kommentarer:
Homerun, Miriam. Och här får du ett "J" :) Och glad påsk.
Bra skrivet & Bra att det skrives.
Mycket bra skrivet.
Kurt Enström
Bekännarmod. Klartext. Ärlighet. Så gott!
Anonym, råkar du tycka om Mölnbomos?
Förlåt, det var inte meningen att vara anonym! Jag är nästan alltid glad för vad du skriver och det vill jag stå för. Men, sorry, Mölnbomos vet jag inte vad det är...
Det är potatismos med jordärtskocka i, och din formulering fick mig att tro att det var en mos-älskare som hade skrivit.
håller med så klart!!!/ Lisa
Det går inte att undvika frågor hur detta gått till. Visste antagningskommittén om detta men lät henne gå igenom ändå? Berättade hon ingenting för att på så sätt klara sig igenom processen? Eller har det helt enkelt aldrig frågats kring personernas tro under antagningen? Rentutav kanske något som tagits för givet de har i enlighet med den tro de tillsammans senare ändå ska bekänna och lova förkunna i och med vigningslöftena, och därmed låtit bli att fråga om det mest centrala? Eller slutligen, har hon tappat denna tro efter sin vigning?
Även i Aftonbladets pappersupplaga togs fallet upp. En mycket märklig artikel i övrigt då man lätt får uppfattningen att det främst är "kvinnoprästmotståndare" som reagerar som de skriver. Journalisten tar dessutom upp den gamla diskussionen kring språkbruk och en specifik dispyt runt tiden vid kyrkomötet 09, ungefär som om detta alls hade med saken att göra (eller har det?).
/Patrik
Och jag antar att kvällstidningen inte heller hade läst kommentatorsfältet tillräckligt noga för att se att flera av de grövsta övertrampen kom från komminister Karlssons försvarare?
Nej förmodligen inte. Jag gissar också på att man egentligen inte är särskilt intresserad av att förmedla varför så många reagerat på detta. Inte heller förklarar att reaktionen görs av kristna ur olika fromhetstraditioner inom svk. Artikeln lägger snarast en värdering till komministerns fördel då hon inte tror på någon synd. Vill man ha en nyanserad och fördjupad bild kring ämnet krävs att man lägger manken till, de tror jag journalisten i fråga varken var intresserad av eller fått tillåtelse att fördjupa i artikeln.
/Patrik
Bra sammanfattat Miriam och så sant och viktigt!
Tant Lila och Lars Flemström är båda välkomna att kommentera på denna blogg om de håller sig till ämnet. Era privata förehavanden och meningsskiljaktligheter, ber jag er vänligt men bestämt att sköta i ett annat forum. Era kommentarer är därför borttagna.
Tack Miriam!
Om Miriam nu tvingas till att moderera sin blogg är det inte första gången Lila tanten och Flemström sabbar i bloggosfären. Ni förstör både för en själva och för andra. Det är så tråkigt och så onödigt.
Det var väl onödigt att ta bort mitt ursprungliga inlägg, som inte innehöll någon syftning på Lisbeth Beselin (tant lila), men innehåll åsikter som hon förvägrar mig rätten att framföra?
Detta inlägg hade legat i flera dagar, utan att Miriam tydligen sett någon anledning att ta bort.
Att det inlägget också åkte bort tycker jag rimmar illa med vad Miriam skriver, att "Tant Lila och Lars Flemström är båda välkomna att kommentera på denna blogg om de håller sig till ämnet."
Martin! Bloggar bör nog alltid vara modererade med tanke på att blogginnehavaren blir skyldig om bloggen blir anmäld. Som journalistutbildad är jag nog ganska klar över var de gränserna går.
Lars Flemström - din första kommentar följde dessvärre med av bara farten. Eftersom den höll sig till ämnet, och inte alls nämnde någon annan kommentator, får du gärna skriva in den igen, om du vill.
Nu ska vi varken tumma på religionsfriheten eller rätten att vara en sökare i Svenska kyrkan. Men när man låter prästviga sig ska man ha sökt färdigt och funnit det man söker i Svenska kyrkans bekännelse.
Och när man tar emot lön som präst ska man "jobba" som präst, och inte som något slags filosof som kritiserar sönder det som kristna religionen, såsom den framställs i kyrkans bekännelse, håller för sant. kristna sanningarna.
Vill man ha det som sin försörjning får man söka jobb hos någon arbetsgivare som har det som sin affärsidé, såsom Humanisterna, Antroposoferna eller något annat.
Om jag vore en ung präststuderande med samma funderingar om uppståndelsen som Ulla Karlsson skulle jag sadla om och bli imam! Jag tror att islam har mycket att erbjuda en kristen som börjat tvivla på centrala kristna lärosatser. Men det var kanske inte vad Ulla Karlsson hade tänkt sig?
En präst som säger "På Jesu Kristi uppdrag förlåter jag dig dina synder", är en ren bedragare om han /hon inte tror på DEN Jesus Kristus som den traditionella kristendomen berättar om, en korsfäst och uppstånden Jesus.
Vem mer än Guds Son kan delegera en sådan befogenhet till en vanlig (?), syndig människa?
En fråga till Martin Garlöv: På vilket sätt har ovanstående kommentar förstört för mig och andra? Har det framförts någon saklig kritik mot denna kommentar, något som har med ämnet att göra och inte bara var ett rent personpåhopp. Nu tycker jag att du också gör dig skyldig till det.
En uppmaning till Miriam: Ta bort alla inlägg som inte har att göra med ämnet. Garlövs personomdömen. Att någon försöker skrämmas med att hon är journalistubildad.
Skicka en kommentar