Du har avsevärt större kapacitet än du utnyttjar

Du har avsevärt större kapacitet än du utnyttjar.

Nu för tiden kanske lärare avråds från att säga sådana saker till en prestationsprinsessa i vardande. Men 1993, då det fortfarande inte ansågs skadligt för flickor att vara duktiga, och för mig, just då, var det helt rätt.

Påpekandet kom från min SO-lärare i åttonde klass. Jag, som i låg- och mellanstadiet haft ett rätt gott självförtroende och när det gällde allt utom matte och slöjd, hade i och med högstadiet liksom tappat styrfarten. Det berodde självklart på allmän tonårig narcissism och lättja, men ännu mer på att det dels plötsligt var mindre OK än någonsin att vara duktig i skolan, dels kändes helt klart osäkert om jag verkligen var så där duktig som mamma och pappa alltid hade hävdat. Jag övervägde allvarligt möjligheten att jag helt enkelt var en ointressant men pretentiös nolla som egentligen inte kunde något alls. I det läget kändes det inte så motiverat att få femma på SO-provet. Särskilt inte när tiden upptogs av så mycket annat, som till exempel att intensivt låtsas vara helt ointresserad av pojkar och sitt utseende och ändå tänka på just de två sakerna hela tiden.

I alla fall. Att få höra en lärare, som vi dessutom bara haft i några månader, prata om en med vuxna ord som avsevärt och kapacitet, det var precis vad prestationsprinsessan behövde för att återhämta sig. Inte för att jag låtsades om att jag tyckte det just då - jag låtsades tvärtom som om det störde mig ohyggligt. Men så var det inte - då skulle jag ju knappast minnas det, så här nästan 17 år senare. För även om jag fortfarande var ful och ointressant, så var jag i alla fall inte dum i huvudet. Och så här i efterhand, när min självbild är något mer balanserad, tänker jag med tacksamhet på Hans, som faktiskt lyckades säga helt rätt sak vid rätt tillfälle.