Min sanning, kan vara fullständig lögn för någon annan - och vice versa. Min verklighet, eller vissa delar av den i alla fall, framstår förmodligen som en veritabel låstsasvärld för ganska många människor - det blir lätt så, när man är kristen i Sverige. Olika människor kan vara närvarande på samma plats vid samma tillfälle - men beskriva vad som skedde på diametralt olika vis.
Ibland talar vi om vår sanning. Ibland ljuger medvetet om den. Ibland vet vi inte riktigt vad som är vad. Ibland är insikten om att vi människor ser på tillvaron så olika, att vi kan sägas leva i olika världar, utmanande och berikande. Ibland är den smärtsam och söndrande. Och ofta, ofta, så är det förvirrande, och frustrerande.
I detta virrvarr av verkligheter, av hela och halva sanningar, medvetna och omedvetna löger och allt däremellan, är Jesu ord till lärjungarna, och kanske i synnerhet Tomas, en källa till både hopp och förtröstan: Jag är vägen, sanningen och livet.
Det finns åtminstone en sanning, som är absolut. Tror jag alltså...
3 kommentarer:
Det tror Jesus också enligt Bibeln.
Och jag vill tro som han tror.
Eller rättare sagt, Jesus tror inte, han vet och är.
Skicka en kommentar