Jag ska vara helt uppriktig. Det är inte alldeles enkelt att vara uppvuxen i en djupt nykteristisk miljö och samtidigt vara högkyrklig, när det kommer till frågan om alkoholfritt vin/juice i nattvarden. Särskilt inte om man dessutom hört eller läst vittnesbörd från nyktra alkoholister som inte alls resonerar som motionärerna till kyrkomötet, eller som Mikael Bedrup. Tvärtom ser flera av dem det som en hederssak att ta emot Kristi kropp och sedan lägga handen på axeln. De gör det med en stolthet över sin kamp och seger över missbruket, en kamp de ofta fört tillsammans med den de just tagit emot. Tankar på att detta inte skulle vara en "hel" eller "riktig" nattvard tycks dem främmande, och att det väckt något uppseende vid nattvardsbordet har åtminstone jag aldrig märkt. Det finns också nyktra alkoholister som menar att det är en viktig del av nykterheten, att den också får kosta på. Därmed inte sagt att jag inte tar Mikael Bedrups och motionärernas erfarenheter och goda uppsåt på allvar, tvärtom - men jag tror det är viktigt att komma ihåg att det finns fler sätt att se och uppleva saken.
Men det är inte riktigt den frågan jag tycker är den mest brännande, alkohol- och missbruksrelaterade frågan för Svenska Kyrkan. För det serveras och dricks faktiskt avsevärt mer vin i kyrkliga sammanhang, som inte är nattvard. På Kyrkomötet, till exempel. På stiftsgårdar, präst-och-diakonmöten, på kyrkliga kurser och konferenser. I församlingshem, ibland även vid verksamhet i församlingens regi. Det är avsevärt vanligare än vad en godtemplarunge som jag, uppvuxen i Närke dessutom, någonsin hade kunnat ana. Utan att vara alkoholist, tror jag mig ana att sådana situationer är minst lika farliga ur återfallssynpunkt, eftersom alkoholen i sig har en ännu mer central och social roll. Sammanhanget påminner dessutom mer om de sammanhang där man en gång började dricka, och fokus ligger på festen, samvaron, det trevliga och avslappnande - "Klart du ska ha ett glas", liksom. Mängden alkohol som tillhandahålls, är dessutom betydligt större än vid ett nattvardsbord, liksom de sociala effekterna för den som påbörjar, eller tar hela återfallet i sina kollegors åsyn.
Kanske är det i den änden vi ska börja? Jag ser fram emot en motion om ett alkoholfritt kyrkomöte, alkoholfria stiftsgårdar (här är Rättvik en förebild!) och alkoholfria församlingshem.
11 kommentarer:
Bra inlägg. Är själv nykter alkoholist sedan 9 1/2 år tillbaka och förstår mig inte alls på debatten. Det finns något obehagligt att någon annan ska ta ansvar åt mig när jag går på mässa, gällandes nattvarden tar jag gärna ansvaret själv, har talat med flera kristna AA vänner kring detta och detta förmyndarskap klarar vi oss utmärkt utan. Diskussionen om återfall är också besynnerlig. Den alkoholen som finns i ett 1/4 dels oblat nedstoppat i kalken är procentuellt lika med noll. De som menar (Bedrup) att detta skulle leda till återfall får mig att fundera på hur den nykterheten egentligen ser ut? För egen del dricker jag av kalken och har aldrig upplevt, eller hört någon av mina nyktra vänner att denna knappt mätbara lilla mängd lett till återfall, det är nästan en lite kränkande omsorg bakom detta som jag gärna är utan. Bemyndiga istället människor själva avgöra hur de ställer sig till detta och sluta behandla dessa som barn. Avslutningsvis är det väl heller inte enbart vin i kalken utan något förvandlat?
Tack för dina reflektioner! Och självklart är innehållet i kalken bara vin, utan även Jesu blod.
För en liberalteolog finns det inga problem eftersom alla Jesusord och heliga traditioner måste anpassas. För den lågkyrklige är det heller inget problem eftersom det enbart handlar om mitt förhållande till Jesus och alla bruk är mänskliga. För den teologiskt konservativa och katolska är det heller inget problem. Gör det som ska göras på det sätt det ska utföras utan att fundera så mycket kring om och ifall.
Men för sånna som dig och mig blir det problem. Det finns en värld att ta hänsyn till. Och det finns ett rätt som är oföränderligt och absolut.
Att förena dessa två är omöjligt. Men jag ser det likväl sim min specifika kallelse. Men inte är det lätt.
Det kan nog vara en kallelse att ständigt misslyckas med det omöjliga, också. Om inte annat, så är det en övning i ödmjukhet och tålamod. För oss själva såväl som för vår omgivning... ;-)
Vi har nyss bytt till avalkoholiserat vin vid nattvarden. Hoppas att solidaritet är ett sundare motiv än förmynderi. Det finns även människor som mår dåligt av alkoholen utan att vara alkoholister. Vi använder glutenfria oblater av hänsyn till den som inte tål gluten - varför inte avalkoholiserat vin för den som inte tål alkohol (oavsett orsaken).
Men...
Du har rätt Miriam - alkoholintaget i andra kyrkliga sammanhang är avsevärt allvarligare.
Miriam, du är ett klokt fruntimmer!
Bonden
Avalkoholiserat vin är en annan sak än druvjuice, tycker jag. Det förra är ett vin som man reducerat alkoholhalten i, det senare har aldrig varit vin öht. Om vinet har låg halt eller hög halt är inte det viktiga, utan att det är rätt sorts dryck och det finns inget "vin" som inte har jäst och därmed inte också har en liten del alkohol.
Jag misstror solidaritetsargumentet i den här frågan. Av hänsyn till allergiker som inte tål druvjuice - och det finns - skulle man kunna argumentera för att vi inte kan servera det heller. Och druvjuicen är väldigt söt och därför inte lämplig för folk med blodsockerproblem eller sockerberoende. Om vi inte byter ut drycken mot vatten, är vi då inte osolidariska mot dem också? Exluderar vi inte dem? Låt vara att alkoholproblem är vanligare än allergier och blodsockerproblem, men varför ska vi vara mindre solidariska mot dem än mot alkoholskadade?
Man kan för övrigt vara tveksam till de glutenfria oblaterna också, eftersom det är tvivelaktigt att något som inte ser ut som bröd, smakar som bröd, luktar som bröd eller känns som bröd verkligen ÄR bröd. Införandet av glutenfritt har väl i de flesta fall skett utan att man funderat närmare över vad man egentligen gör med riten.
Apropå Pierres inlägg: en liberalteolog kan visst ha problem med vad som används som nattvardsmateria. Liberalteologi betyder ju faktiskt bara att man inte låter bekännelsefrågor sätta gränser för vad man får och inte får tänka teologiskt - inte att "anything goes". Autenticitet kan vara nog så viktigt för en liberalteolog.
Mvh
Intressant och viktigt med nyanserna, och bra att du lyfter fler aspekter. Personligen har jag alltid ganska oreflekterat (antar jag, beroende på min högkyrkliga uppväxt) förutsatt att det är viktigt med alkohol i nattvardsvinet. Nu har jag svårt att se att det skulle vara något problem med avalkoholiserat vin (som ju måste sägas vara vin).
Jag har nog uppfattat att det finns andra grupper det handlar om och inte bara de nyktra alkoholisterna själva. I den ena kyrkomötesmotionen i frågan handlade det framför allt om barn (efter motionärens erfarenhet av barnkörer och konfirmander som var så upptagna av att diskutera alkoholen att det var omöjligt att förmedla något att om nattvarden) och jag har mött anhöriga till alkoholister som har väldigt svårt att en doft eller smak som är så tätt förknippad med lidande finns på en plats som ska vara trygg.
I övrigt, vad gäller andra sätt som alkohol finns i kyrkliga miljöer håller jag helt med. Jag tycker verkligen inte att det finns någon anledning till att det ska serveras vin vid buffén (när dessutom sammanträdet återupptas efteråt!) eller vid väldigt många andra tillfällen i kyrkliga sammanhang. Trots att jag gärna dricker vin ibland tycker jag att det blir ett allt större problem i vårt samhälle att det finns så få alkoholfria miljöer - kanske inte främst för de nyktra alkoholisternas skull utan för de blivande (och nuvarande). Jag är otroligt tacksam över att jag tillbringade en stor del av min ungdom på just stiftsgården i rättvik som du nämner (även om det, när jag blev äldre, även bland dem jag lärt känna där förekom alkohol om än aldrig på själva lägren) och andra sammanhang där alkohol inte står i centrum. Nu när jag jobbar inom akademin är det ännu mer slående hur alkoholen är så fullständigt integrerad överallt, inte bara i studentlivet utan även den "vuxna" akademin.
Kloka tankar, fram för alkoholfria kyrkliga miljöer (som stiftsgårdar et.c.) där ingen behöver känna utanförskap. Vad gäller nattvarden är det stora övertygelse att Gud är större än alkoholhalten i nattvardsvinet. Gud verkar...
De som vill ha lingondricka eller druvjuice istället för riktigt vin (med vatten i) att konsekreras har antingen inte reflekterat tillräckligt över vad som utifrån Bibelordet konstituerar en riktig nattvard; eller så har den helt enkelt en reformert, symbolisk och därigenom helt felaktig syn på altarets sakrament. Som ju har berörts finns det sätt att lösa de problem som alkoholister kan ställas inför. Tror man inte att man i nattvarden på ett bokstavligt och reellt sätt tar emot Jesus Kristus kan det ju kvitta om det är en entrecote och Pucko som bjuds eller något annat.
Förutom att det ju inte blir en giltig nattvard med druvjuicen så innebär det också att det understödjer att alla ska doppa i kalken istället för att dricka ur den samt att man häller ut det överblivna efter mässan istället för att allt konsumeras.
Skicka en kommentar