"Jag har aaaldrig sett en präst med svart nagellack förut", fick jag höra idag.
Ingen anledning till oro, dock - mina upprörande tånaglar (som för övrigt är lila, och inte svarta) är 99% av tiden väl dolda i mina skor. För när jag har gudstjänster, andakter eller liknande, brukar jag alltid ha hela skor och strumpor. Detta är en av mina prästkonventioner, och sådana finns det faktiskt ganska gott om, när man börja tänka på saken. Både sådana som präster själv antagit, och sådana som omvärlden tycker att vi borde följa. För på gott och ont, så finns det faktiskt rätt många idéer om hur en präst ska vara.
"Precis som alla andra, fast en ängel", uttrycke en god vän det hela en gång. Och det ligger nog något i det. Människor tycker det är befriande att inse att prästen är som folk är mest. På vissa plan. På andra plan, det moraliska till exempel, ska präster gärna vara lite bättre. Fast utan att tala om det, givetvis.
Vad tycker ni som läser? Är det OK för en präst att ha...
...sandaler under röcklinet?
...en sambo?
...en ring i näsan?
...ett partimärke på kavajen?
...häftigt humör?
...jeans?
...många dyra bilar?
...en make/maka som inte är kristen?
...dyra märkeskläder?
...massor med smink?
...påträngande kroppslukt?
...en make/maka som är katolik?
...oputsade skor?
Ingen av det här är egentligen, i det stora perspektivet, särskilt viktigt. Inget av det behöver i sig vara ett hinder för prästen ifråga att se till att evangeliet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Men ändå - de flesta har åsikter. Vilka är era?
10 kommentarer:
Ja när det gäller vissa av dessa är det ju mer en lämplighetsfråga, vissa spelar ingen roll, såvitt t.ex. det häftiga humöret resulterar i att prästen ger någon en snyting eller att det påverkar arbetet för negativt t.ex. Men sambo är inte ok, en präst ska vara ett föredöme och leva som man lär, äktenskapet är en väldigt viktig symbolfråga. Ring i näsan? Helst inte..partimärke på kavajen? Ja i vart fall inte på kaftanen..jeans? absolut, på fritiden. Många dyra bilar? Ja varför inte om prästen har råd. Men då bör ju prästen ha råd att skänka mycket pengar också till välgörande ändamål. En maka som inte är kristen? Hypotetisk fråga, det är inte bra och blir säkert problem när det gäller barnuppfostran, det är ju en plikt för en kristen att uppfostra barnen kristet och inte minst gäller det en präst. Om makan är katolik - ja visst, inget problem med det.Är vi inte alla katoliker? Christianus mihi nomen est, catholicus cognomen. Känner alla till som läst sin Kristi kyrka. Sandaler under röcklinet?! Ger ett oseriöst intryck. Dyra märkeskläder? Ja så vitt jag vet är väl prästskjortorna av ett visst märke och rätt dyra..Massor med smink? Nej tack. Påträngande kroppslukt? Torde inte öka antalet gudtjänstbesökare i den församlingen. Oputsade skor? Ja är det sandaler är de säkert oputsade.
...sandaler under röcklinet? Bara på läger och under hemska friluftsgtj.
...en sambo? Nej.
...en ring i näsan? ja, men inte under gtj.
...ett partimärke på kavajen? inte samtidigt som prästskjortan är på.
...häftigt humör? är man människa så är man men det är ju ett uppenbart hinder att föra ut evangeliet om man gormar och lever om samtidigt.
...jeans? ja, cykelbyxor, kjol, harmensbyxor och regnställ också ;) men inte under gtj.
...många dyra bilar? ja men helst inte ihop med en smsnål attityd. DET skymmer evangeliet.
...en make/maka som inte är kristen? ja
...dyra märkeskläder? ja
...massor med smink? nu blir det svårt för mig... vill att prästen ska ge ett prästerligt intryck och inte ett manligt eller kvinnligt...under gtj då men i övrigt har jag inga synpunkter.
...påträngande kroppslukt? nej, helst inte. Det gäller även för starka rakvatten. Det ska inte spritta i kroppen när prästen går förbi med kalken...
...en make/maka som är katolik? hemskt gärna!
...oputsade skor? inte under gudstjänst.
Vilka skojiga ämnen du kommit in på. Det här med hur mänsklig prästen får vara, ja, det är bara att inse att det inte finns något alternativ. Vad skulle det vara, gudomlig? ;-)
Här är Annebelles svar:
...sandaler under röcklinet? Inte på mig.
..en sambo? Nej. Inte för mig. Ambitionen måste väl vara att gifta sig med sambon.
...en ring i näsan? inte på mig.
...ett partimärke på kavajen? nix.
...häftigt humör? jag är rädd för det. Men jag praktiserar självkontroll.
...jeans? Själv kan jag tänka mig snygga svarta jeans vid gudstjänst.
...många dyra bilar? O ja, ju dyrare desto bättre.
...en make/maka som inte är kristen? Skulle vara svårt, tycker jag. Sedan kan man ju alltid diskutera grader, men en slags kristen identitet i grunden är nog en förutättning för min egen del.
...dyra märkeskläder? ja, men jag har svårt för brackighet. (dyr bil undantagen. Kanske.)
...massor med smink? Massor låter jobbigt. Jag tar ofta av mig stora örhängen och sådant under gudstjänsten. Vet att det nog retar någon och det är väl onödigt.
...påträngande kroppslukt?
Gillar jag inte på någon. Präst eller icke
...en make/maka som är katolik? Min man är döpt och konfirmerad katolsk men tillhörig och hemma i svenska kyrkan.
...oputsade skor? inte snyggt, men det händer.
Jag känner inte dig, Miriam, men du har en väldigt bra blogg.
Att vara prästdotter är lite samma dilemma. Jag skrev om detta en gång: http://stinamanda.blogspot.com/2008/10/kravmrkt.html
Det är på ett sätt befriande med kristna som bryter mot fördomarna och samtidigt inser man hur skeptisk man själv kan bli. En präst ska kanske vara lite som Paulus (fast gärna mindre självgod!) och anpassa sig efter situationen/kulturen något, för att få fram evangeliet.
Till frågorna:
*sandaler? - ja, Jesus gick antagligen barfota! Fast är det en högtidlig gudstjänst så kanske det passar bättre med pumps...
*sambo - nja, inte som långsiktig lösning, tycker jag.
*Ring i näsan - hm. Man ska inte framhäva sig själv till varje pris. Det kanske tar fokus. Nyhetsuppläsare har inte sådant. På fritiden och kanske konfirmandlektioner går det bra.
*partimärke - Jag tycker att präster ska kunna engagera sig politiskt och bör även ta upp samhällsfrågor i sitt yrke men ett visst parti bör inte kopplas in när man har gudstjänst eller någon typ av uniform. Alltså inte på kavajen.
*häftigt humör? - ja, vad gör man? Man kan ju alltid ta ut sina aggressioner på familjen istället :) Såvida prästen inte kränker någon kan det vara väl så bra som att sopa saker under mattan eller vara alltför blyg. Fast det är bra om man kan kontrollera sitt humör.
*jeans? Beror på. I Brasilien hade alla präster jeans och skjorta/tröja, även undertill vid gudstjänst. Prästskjorta användes inte. I Sverige ska ju vaktmästarna ha kostym så då tycker jag att prästen kan vara lite snygg också.
*många dyra bilar - Nej, det tycker jag är ett större problem.
*ickekristen make/maka - Med omtanke om prästen hoppas jag att han/hon hittar någon kristen. Mina föräldrar är båda präster och jag tror att de har stort stöd och glädje av varandra (därmed inte sagt att partnern måste vara prästvigd). Kristen är man trots allt på heltid. Mitt intryck är att det är svårt att vara ensam kristen i en familj. Jag har väldigt svårt att förstå präster som försöker uppfostra sina barn ateistiskt. Obs: Församlingen ska inte bry sig om vem prästen är gift med och ev församlings-engagemang är frivilligt. Trevligt ifall prästen inte bara umgås med andra präster/kristna.
*dyra märkeskläder - vet inte. Det viktiga är att man inte är alltför prestigeinriktad och att man om möjligt tänker något på varornas produktion. Om man hittar något snyggt som man vill ha länge, så varför inte?
*massor med smink. - jmf ring i näsan. Beror på situationen.
*påträngande kroppslukt - helst inte förstås.
*make/maka som är katolik - Ja, hellre än en ateist. En luthersk präst i Brasilien sa apropå ekumeniska vigslar att risken var att paret inte gick i kyrkan någonstans fast den risken är väl mindre med en präst. Om katoliken har en totalt annorlunda ämbetssyn kanske det blir svårt men annars kan man säkert ha en fin vardag ihop och det viktigaste i tron är ju gemensamt. Andra behöver ju i alla fall inte ha några åsikter om saken.
*oputsade skor - tja, det stör inte mig, men antagligen andra. Jag har hört att biskop Christina Odenberg brukade moralisera om detta för blivande präster och på visitationer...
Tja, jag är ju inte professionellt kyrklig men kristen och kyrkobesökare sedan en 30 år...jag undrar om det är olika perspektiv beroende på vilken sida av altarri9ngen man befinner sig?
...sandaler under röcklinet? vem bryr sig?
...en sambo? kanske inte det, däremot - verkar som om man inte själv vill begagna sig av kyrkans välsignelse. Undantag givetvis för de som inte tidigare kunnat gifta sig, exempelvis homosexuella.
...en ring i näsan? igen, vem bryr sig?
...ett partimärke på kavajen? inte på prästskjortan
...häftigt humör? det kanske är lite svårt att göra något åt? får de ha lätt att gråta, en taskig barndom, rött hår? allt beror på hur man hanterar sagda humör
...jeans? ännu en gång, vem bryr sig?
...många dyra bilar? tycker jag inte, om inte restaurerandet av gamla bilar är deras största hobby
...en make/maka som inte är kristen? så länge prästfrun/mannen inte avlönas av kyrkan kan man knappast ställa krav på viss tro hos dem
...dyra märkeskläder? också problematiskt - vad man lägger pengar på är en svår fråga, se under smink
...massor med smink? det ser ut som om man bryr sig mer om ytan än det inre, vilket kanske inte är så lyckat
...påträngande kroppslukt? igen, det kanske man inte kan göra så mycket åt
...en make/maka som är katolik? där gäller väl samma regler som för icke-kristen partner
...oputsade skor? och slutligen, vem bryr sig?
Kan han/hon predika, möta människor, sträcka ut en hand, och ibland lämna kyrkans trygga barnhage? Det spelar roll.
Angående vad vad lalouve skriver om samboskap vill jag framföra den tyvärr politiskt inkorrekta men för mig fullständigt självklara uppfattningen att gärna en homosexuell präst men att denne då ska leva i celibat.
...sandaler under röcklinet?
Inga problem.
...en sambo?
Jovisst.
...en ring i näsan?
Jag tycker inte det är snyggt men jag kan inte se att det är ett problem om prästen har ring i näsan.
...ett partimärke på kavajen?
Tveksamt.
...häftigt humör?
Präster har rätt att få ha mänskliga känslor men det finns folk som har för mycket humör - och det är inte bra, oavsett om det handlar om präster eller inte.
...jeans?
Har jag jämt. Fast de är svarta.
...många dyra bilar?
Spontant: Nej, inte bra.
...en make/maka som inte är kristen?
Ett tämligen vanligt förhållande.
...dyra märkeskläder?
Som med bilarna. Spontant svar: nej, inte bra. Men tänker man efter blir det mer komplicerat.
...massor med smink?
Har jag aldrig stört mig på.
...påträngande kroppslukt?
Är jobbigt. Vissa ser tydligen ner på tvål och deodorant och jag som har en känslig näsa tycker det är urjobbigt. Å andra sidan vill jag inte känna massiv parfymstank heller.
...en make/maka som är katolik?
Inga problem.
...oputsade skor?
Beror på hur oputsade.
..sandaler under röcklinet? - Jo det kan gå för sig, men jag väljer skor själv.
...en sambo? - Nej, absolut inte
...en ring i näsan? - Ja.
...ett partimärke på kavajen? - Nej.
...häftigt humör? - Ja (Petrus), men man måste självklart lära sig hantera situationer där humöret måste hållas tillbaka.
...jeans? - Självklart, det är snyggt.
...många dyra bilar? - Ja
...en make/maka som inte är kristen? - Nej
...dyra märkeskläder? - Ja
...massor med smink? - Nja, lagom är bäst. Jag tycker människor är som allra snyggast helt utan smink.
...påträngande kroppslukt? - Nja, men det rår man knappast för va?
...en make/maka som är katolik? - Ja.
...oputsade skor? - Ja, i brist på annat.
Sandaler under röcklinet? - Nej men mest för att jag tycker det är allmänt fullt...
En sambo? - Ett tag absoulut men inte som något bestående.
En ring i näsan? - Självklart! "Asta o Ingvar" är mer toleranta än vi ger dem kredit för.
Ett partimärke på kavajen? - Nej, det skymmer evangeliet.
Häftigt humör? - Nja, det är en sak att ha kontakt med sina känslor och att tillåta sig bli arg när det finns fog för det - men ett okontrollerat humör tycker jag visar på bristande självinsikt.
Jeans? - Självklart, också på gudstjänst - hela o rena med snygga skor till.
Många dyra bilar? - Nej helt enkelt.
En make/maka som inte är kristen? - Beror på vilket sätt? Döpt men icke praktiserande eller genomreflekterad ateist? Tycker nog att det är upp till paret, det är ju de som ska leva tillsammans.
Dyra märkeskläder? - Nej
Massor med smink? - Nej - lite diskret är snyggt men smink blir lätt för mycket o kan se oseriöst ut.
Påträngande kroppslukt? - Helst inte, men samtidigt är det inte lätt att veta om man har det...
En make/maka som är katolik? - Ja, fast det har säkert sina svårigheter men återigen det är upp till paret..
Oputsade skor? - hehe, har ju hänt ett par gånger: hellre en genomarbetad predikan än blanka skor!
Pax
Tyvärr måste jag säga att kommentarerna här gav mig mer vatten på min kvarn. Jag tycker det känns småsint, lågt i tak och på tok för höga trösklar.
Lalouve, du skrev något så fint, "Kan han/hon predika, möta människor, sträcka ut en hand, och ibland lämna kyrkans trygga barnhage? Det spelar roll." Som kyrkobesökare kanske präster borde lyssna mer på Lalouve och andra i den situationen istället för att stirra sig blinda på vad andra präster gör.
Mina svar på sådana här frågor är nog rätt självklara, inget av detta spelar någon roll. När Lovisa döptes döptes hon av en finsk komminister som gästspelade i Vårdinge, DET var under all kritik. Han klarade knappt av att hålla i vårt barn, ingen närkontakt ingenting. SÅDANT spelar roll för någon som vill döpa sitt barn i kyrkan, men det kanske inte är viktigt. Det viktiga kanske är hur legitimt präster har sex eller hur en präst ser ut? Om det sticker i någons öga med en ring i näsan kanske det sticker i någon annans öga om en människa är harmynt eller har en pottfrisyr eller för långa naglar eller nariga händer. Sådant kan bara vara viktigt när man har en för liten värld där riktigt viktiga saker inte får plats.
Om du väljer att viga oss någon dag Miriam så får du gärna ha öppna skor, Hello Kitty halsband i flera varv runt halsen,örhängen och lila nagellack på både fingrar och tår. Men inte om du känner dig obekväm i det såklart, men det är tråkigt att omvärlden gör människor obekväma med sådant som de själva tycker om.
Skicka en kommentar