Om Sofia Karlsson och Emily Byrd Starr

Orginalomslaget (?) till den första av Emilyböckerna

Under dagen har jag för kanske tionde gången läst om Emily och hennes vänner av Lucy Maud Montgomery. Emily är den mest självbiografiska av författarinnans hjältinnor, allvarligare och skarpare än Anne på Grönkulla. Intrigen påminner en del om Anne-böckerna, men är mindre långsökt - här kommer den föräldralösa flickan till sina mostrar på Månvik och där blir hon på intet sätt tillvarons medelpunkt. Livets svarta sidor är överlag mer närvarande i Emilyböckerna än i Anneböckerna - allt går inte Emily i händerna på samma sätt som det gör för Anne - men de är minst lika bra. Serien består av tre böcker (Emily of New Moon, Emily Climbs och Emily´s Quest) som på svenska blivit fyra: Emily, Emily och hennes vänner, Emily på egna vägar och Emily gör sitt val. Den sista är egentligen ingen ungdomsbok utan en ganska sorglig vuxenroman, men alla fyra gör sig - tycker jag - minst lika bra som sommarläsning nu, när jag är 28 som när jag var 11 eller 15 eller 18. Och det är det verkligen inte alla böcker som klarar!

Sommarens bästa CD tycker jag

På den roadtrip till Mölndal som jag gjorde förra helgen tillsammans med L och J (mer om dessa damer kan man läsa på deras blogg Prästfruarna funderar, se länk till höger) upptäckte jag Sofia Karlssons nya skiva Visor från Vinden. Knappt var vi hemma igen förrän jag köpt ett eget exemplar som nu snurrar i bilstereon så fort jag ska någonstans. Maken börjar bli hjärtligt trött på både Jag spelar för livet och Två tungor, men jag lär inte tröttna än på länge. Urvalet är så perfekt blandat (Taube, Peps, Baudelaire) och Sofias röst så vacker så det går inte att sluta lyssna. Fast hon har ett säreget sätt att sjunga s-ljud, måste jag säga.