Jag har utmanats av Hosanna (länk via kommentatorsfunktionen) att tänka högt kring föräldraskap och vänskap och vad som är viktigt där.
Och för min syn kommer genast ett bibelcitat - Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. (1 Joh. 3.18) Inte för att jag tror att en förälder som säger till sitt barn att han eller hon älskar det i allmänhet inte menar något med det, men jag tycker den här versen sammanfattar kärlekens följder så bra: Den man älskar behandlar man med respekt, och den man repekterar ljuger man inte för.
Oavsett om man är mamma eller pappa eller vän eller make/maka så måste ens kärlek få synliga följder för att fungera. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag tycker om min vän om jag inte ta vara på henne, lyssnar på henne och ger henne del av min sanning. Och även om man inte alltid kan säga allt till ett barn, så förtjänar alla barn uppriktighet och att man är sig själv tillsammans med dem. Och när föräldrakärlek eller vänskap i handling och sanning fungerar, så känns den som en naturlag, en konstant.
2 kommentarer:
Tack, snälla. Så sant och riktigt. Tycker att du för övrigt sammanfattar hela den kristna tron på samma gång för vad är väl en tro utan synlig handling?
Måste bara säga att jag instämmer.
Skicka en kommentar