Saker som inte sägs

På ledarplats i dagens DN behandlas de stigande siffrorna av HIV-positiva och olika grupper av nysmittade. Jag tycker inte skribenten har någon särskilt sympatisk poäng - det går ungefär ut på att man ska sluta skrämma "vanligt folk" med HIV-hotet, när merparten av de som smittas ändå är homosexuella, utlandsfödda eller sprutnarkomaner. Som om problemet med HIV enbart var av individuell eller personlig art. Det är en dödlig sjukdom, den drabbar människor och alltså angår det alla människor, även dem som löper låg risk att smittas. Och hur illa man än kan tycka om skrämseljournalistik, så höjer den medvetandet om saken generellt. Man behöver inte förstärka idén om att"det drabbar bara "De Andra" så det angår inte mig. Det angår även oss som inte är drabbade om vi vill göra anspråk på någon form av medmänsklighet.

Dessutom utelämnar DN- liksom de flesta andra debattörer i HIV-debatten - en viktig aspekt, nämligen den att det finns ett skydd mot smittan utöver kondom. Avhållsamhet.

Kanske är det tabu att nämna avhållsamhet i det här sammanhanget, eftersom politiska och religiösa ledare har använt avhållsamhetsargumentet för att blunda för problemet med HIV-spridning via våldtäkter och patriarkalt sexuellt tvång. Kanske därför att det förknippas så starkt med romersk-katolska och andra kristna kyrkors ställningstagande mot både abort och preventivmedel samtidigt. Men gör dessa uppenbara problem avhållsamhetsargumentet värdelöst i Sverige?

Avhållsamhet kan vara både total - inte ha sex alls, eller partiell, det vill säga bara ha sex med inom äktenskapet, eller inom en fast relation, eller bara med människor man känner eller bara när man är nykter. Samtliga former är ett skydd mot både oönskade graviditeter, HIV och övriga könsjukdomar. Men därom är det tyst.

Och det är en tystnad som är skadlig på fler sätt än ett. Om avhållsamhet framställdes som ett helt normalt alternativ skulle färre unga människor hetsa sig själva och varandra till sex.

Färre skulle gå runt och känna sig abnorma och misslyckade om de inte debuterat sexuellt före 18-årsdagen. Och färre skulle känna sig nödgade att ha sex i berusat tillstånd för att"få det gjort" och därmed öka risken för slarv med preventivmedel markant. Färre skulle uppleva dåliga, smärtfyllda sexdebuter tillsammans med någon man helst skulle slippa se igen, och färre skulle drabbas av könssjukdomar.

Vad ska man då vänta på? Äktenskap? Fast förhållande? Att vara så vuxen att men klarar av att hantera en av de skapelsegivna följderna med sex, nämligen föräldraskap? Eller att man verkligen, verkligen vill? Det är upp till var och en, givetvis. Och det är inte den den "väntande" avhållsamheten som gör skillnad när det kommer just till smittspridning, utan två av de övriga formerna.

Har man bara sex med folk man känner, eller rentav bara med folk man har en relation till, och bara när man är nykter, begränsas antalet tillfällen för smittan att spridas radikalt, samtidigt som man tar ansvar för sina egna och andras känslor och integritet. Sex med någon annan är ett delande, inte ett individuellt njutningsmedel. Och det är lättare att åstadkomma ett respektfullt delande där man tillsammans tar ansvar för preventivmedel om 1) den andra personen är någon du känner 2) båda parter är nyktra.

Självklart är det bra att sexualitet inte längre skam- och skuldbeläggs. Sexualitet är en gåva som är till för att brukas med förnuft och glädje, inte med skam och i smyg. Men lösaktighet - om man får använda ett sådant gammaldags ord för att beskriva"one-night-stand-under alkoholpåverkan-kulturen" - är ett beteende som ännu idag betraktas som OK bland män men skamligt för kvinnor och för att komma tillrätta med det sjuka synsättet uppmuntras ofta kvinnor att förstärka beteendet istället för män att låta bli det - med den troliga följden att fenomenet blir vanligare. Det bidrar till spridningen av könssjukdomar och oönskade graviditeter, det genrerar otrohet och även om det finns människor som inte tar den ringaste skada av det, så finns det många som faktiskt gör det. Därtill tror inte jag att den sortens sexuella beteende ingår i Guds tanke med att ge oss sexualitetens gåva.

Men det är det visst ingen som talar om.