En föresats när jag startade min blogg var att den skulle vara en snäll blogg. Även om jag kan vara arg och kritisk ibland, har jag in i det längst försökt avhålla mig från att personangrepp, osakliga påhopp och alltför grova generaliseringar av mina medmänniskor. Ibland har det fungerat, ibland inte.
När det kommer till livet i bloggosfären, och då främst bland de kyrkliga bloggare där jag oftast rör mig, läser och blir läst, har jag uppfattat stämningen som god. Jag både läser och blir läst av människor som har teologiska och kyrkopolitiska ståndpunkter som skiljer sig ordentligt från mina och i 99,9% av fallen är tonen oss emellan ändå god och respektfull. Vanligt folkvett praktiseras med andra ord även på nätet.
Men nu har jag precis varit inne på bloggen Den Fria Kyrkan och jag måste faktiskt säga mitt hjärtas mening: Vilken förskräcklig blogg! En "Hate-Blog" om det ordet finns.
Jag kan respektera de åsikter som bloggarna (halvanonyma präster i SvK) står för, men inte sättet de framförs på. Bloggarna säger sig propagera mot hat - men uppenbarligen tror de att det bästa sättet att få folk att ändra sig är själva att håna, hata och svartmåla. Dessutom är svenskan dålig och bemötandet av dem som kommenterar fullkomligt horribelt.
Så, ni som står bakom Den Fria Kyrkan (http://tfc-kyrkan.blogspot.com) sätt gärna upp mig tillsammans med katolikerna och calvinisterna och Yngve Kalin. Fast er svartvita världsbild kanske inte riktigt klarar av en kvinnlig mörkerman?
Uppdatering en timme senare: Jag har läst mera och funderar på om det hela är en karikatyr eller ett skämt. Rätt ruttet sådant, men ändå...
7 kommentarer:
Hmm... jag läste och håller med dig Miriam om att sakligheten är långt borta. Det är sådana här bloggar som jag blir lätt illamående av. Varför vågar de inte träda fram med namn?
Jag tänker inte kommentera hos dem.
Nej, jag vill heller inte kommentera. Ju mer jag läser desto mer lutar jag åt att det är någon form av skämt eller parodi men roligt är det ju knappast!
Ha det gott i Västernärke!
Vi må ha stora åsiktsskillnader i vår kyrka, och ja ibland är man själv inte Guds bästa barn. Men i detta fall håller jag helt med dig miriam. Det finns en punkt när det blir för lågt, även om det ska vara sarkasm.
Det är nog dessvärre inte ett skämt. Jag känner igen sättet att skriva och 'debattera' från annat håll. Däremot verkar det enligt min mening - och här må Gud förlåta mig - vara en aning patologiskt.
Att kommentera är bara slöseri med tid och energi.
Ja. Fast läser man länken till Kurt (under villoläror eller vad deras länkar heter)så undrar jag om det inte kan vara samma upphovsmän som skapat även den bloggen och sedan har en liten virtuell mikro-kyrkostrid att roa sig med? Även om Kurt känns något mer balanserad...
Oj. Jag slösade lite tid och energi på att kommentera deras sista inlägg. För jag kunde inte låta bli. Hoppades också att det var ett skämt men tyvärr verkar det inte så. Nu ska jag snart sätta på mig min kaftan för att ha begravning.
Miriam sa...
"Ja. Fast läser man länken till Kurt (under villoläror eller vad deras länkar heter)så undrar jag om det inte kan vara samma upphovsmän som skapat även den bloggen och sedan har en liten virtuell mikro-kyrkostrid att roa sig med? Även om Kurt känns något mer balanserad..."
Du, Miriam, jag kan säga nu efter att ha sökt efter de tre prästernas blogg(vet vem en av dom är) att jag, Kurt, inte hade något med deras blogg att göra som du verkar tro.
Jag skämtade inte i min nedlagda blogg. Hur kunde du tro att det var så? "Upphovsmän"? Jag är en person, inte fler.
Och jag kan säga att de tre präster i svenska kyrkan som hade den bloggen inte skämtade utan dom var lika allvarliga som jag. Skillnaden var att dom var anti-bibliska och jag var biblisk.
Hoppas att dina teorier lämnar dig nu. :-)
Skicka en kommentar