Eller en natt härförleden, rättare sagt . Jag drömde hur som helst att jag hade begravning ( i Löftets kapell, om det säger Södertäljeläsare något) och att jag, när det var dags för mullpåkastningen, inte formade jorden till ett traditionellt kors - utan till en glad gubbe. Öga, öga, stor glad mun. Innan någon i församlingen märkte det, vaknade jag, fnissig och skräckslagen på samma gång, och väldigt glad att det bara var en dröm. Av alla saker man kan råka bli domkapitelsanmäld för, så känns inte en "mullsmiley" som något bra alternativ faktiskt. Bortsett från att det vore totalt opastoralt och omoget och respektlöst mot alla andra närvarande, Jesus inkluderad, givetvis.
Jag berättade om drömmen för mina FB-vänner, och där pågår just nu en stillsam diskussion om just det momentet i begravningen. Så, vad tycker ni, mina läsare, kyrkliga som okyrkliga, om just det momentet i begravningsgudstjänsten? Fint eller märkligt? Tröstande, eller obehagligt? Och hur är det med mullen - ska det vara sådan, och i så fall hur?
Lite kyrknörderi alltså, så här på lördagslunchen. Det här är ju trots allt en lätt inkrökt prästblogg.
8 kommentarer:
Klart att det ska vara mull, svart som synden och döden. Alternativet med korstecken - det enda tillåtna - kan med fördel sparas till de gånger när det är fråga om en urna som skickats från Alingsås. Att präster lägger blommor på kistan i stället är en styggelse som bör rendera näpst av domkapitlet. Sådant hör hemma inom den idealistiska kristendomstypen, inte inom den s k realistiska. Se vidare Jonson, Gustaf Aulén - biskop och motståndsman, om denna icke helt oväsentliga skillnad inom teologin. /BoR
Jorden, den vackra, är inte en symbol för synd, död eller förgängelse. Tvärtom, jord är liv och jord ger liv, säger
Bonden
Fniss!
Är det så att det bara är tillåtet med korstecknet? Det känner jag inte till.
Det kändes malplacerat på min pappas kista, varför inte bara tre små högar som flyter in i varandra?
Storasyster i Vassen
Undrade just om du tänkt twittra och sluta skriva väl genomtänkta bloggar. Så jag sökte mig hit och fick en underbar dröm. Tack!
Det jag lärt mig om arbete med drömmar är, att man drömmer om sig själv. Så första betydelsefulla drömmen var för mig, att jag var på min egen begravning och tre stod vid kistan och sörjde. En f.d. narkoman grät, så rörd var han. De andra två var halvstora och hade varit barn, när jag mötte dem i narkotikasammanhang.
Drömmen avslöjade en djup depression, när jag fått sjukpension vid 52 års ålder och ingen ljuspunkt såg bara värk och ont om pengar. Dessa tre vid min kista gav mig nytt mod att leva trots sjukdom. Jag såg, att de behövde mig, när jag vaknade!
Du är präst och din kunskap är, att Jesus vunnit seger över döden. Det är inte svart. Det är glädje och den glädjen vill du förkunna!
Var rädd om denna dröm! Den är din och bara du har facit till ditt liv och din situation just nu inom Svenska Kyrkan. Var inte rädd!
Hälsningar
Gunnel
Döden tänkte jag mig så......
läser vi på våra årsmöten för att minnas våra under året avlidn medlemmar. Vi står högt på ålderstrappan och eftertanken behöver något värmande.
Att möta en mullgubbe inför den slutliga färden kanske lugnar en del.
Nejdå, det finns inga regler för hur de tre skovlarna ska läggas. En del gör kors, andra gör en hög, eller tre högar. Huvudsaken är att man öser tre gånger.
Nejdå Gunnel, jag tänkte aldrig sluta blogga. Det råkade bara bli en liten paus.
Det är så roligt - många av de som hört om min dröm har tolkat den så fint som en bild av känslan inför evigheten, eller inför döden. Själv tyckte jag, just då, att det mest var dråpligt, så det har varit roligt att få¨nya perspektiv!
Ja, nu är det som det är att jag arbetar med drömmar och metaforer. Din dröm är så fin och innehåller så mycket. Du begraver något men är glad ändå. Drömmen har valt just namnet: Löftets kapell av alla namn.
Idag är jag djärv i min Blogg och vill visa på vad jag anat för länge, länge sen om att få mycket, mycket mer i säcken utan förtjänst som metafor för att allt är av nåd och inte förtjänst.
Fråga gärna. Jag är lat i utläggningen.
Skicka en kommentar