Det finns stunder, då det känns som att det förväntas av mig som präst, att jag ska låtsas som min teologiska fackutbildning inte ägt rum. Eller åtminstone som om den inte spelar någon roll. "Det ska inte vara så teologiskt" är ett återkommande citat. Inte ofta - men det händer. Och det är både sorgligt och tröttsamt.
För, för det första, så är teologi inte något som sker enbart vid teologiska fakulteter, utan det sker närhelst människor på ett systematiskt sätt talar, skriver och sjunger om Gud. I den bemärkelsen är alla kristna som vill ägna sin Herre lite tankemöda, teologer, och allt tal om Gud i någon mån teologi. Och för det andra, så är teologin ett resultat av en av Guds största gåvor till oss människor - nämligen förmågan att tänka, resonera och diskutera även det som ligger utanför såväl som inuti oss själva.
Teologi är dessutom ett sätt att sätta sig själv, sitt sammanhang och sin tids tankar om Gud, i relation till vad andra kristna trott och tror, lärt och lär. Det är ett sätt att förstå sina upplevelser såväl som andras, ett sätt att koppla samman det egna livet med det eviga, samtiden med Bibelns berättelser och så vidare. Teologi är dessutom ett sätt att göra det ogripbara en smula greppbart, möjligt att diskutera och utforska tillsammans.
Teologi är inte farligt. Det är inget som måste vara svårt och avancerat och liksom exklusivt. Tvärtom. Det går att tala, och tänka teologiskt, utan att majoriteten av omgivningen blir frågetecken. Även människor som inte är akademiska teologer, kan mycket väl förstå, och tillgodogöra sig mycket av vad akademiska teologer säger och skriver. Om inte, kan man försöka förklara. Teologi är, rätt använt, ett hjälpmedel och en knippa tolkningsnycklar - inte ett hot, eller ett maktmedel.
Därför drömmer jag om en kyrka, där vi ofta talar om vår tro och vår lära på ett systematiskt sätt, som inte alltid behöver relateras till de egna känslorna. Där vi talar och tänker frimodigt, och med tillit till att vi människor faktiskt är rustade både till att tänka abstrakt, och till att förstå vad både vi själva, och andra tänker. Visst är det viktigt att tala om sina upplevelser och visst är det viktigt att inte prata sönder saker. Men det är inte alltid som Gud ska ner från huvudet till magen. Ibland behöver vi faktiskt plocka upp Gud från magen till huvudet. Det finns liksom ett skäl till att vi är utrustade med både och. Själen.
3 kommentarer:
Exakt som med musikteori. I demokratisk anda ska man undvika fackspråk i dagstidningar. Istället för "tremolo" får vi därför recensentens egenpåhittade, obegripliga bildspråk. Extremexemplet är populärmusikkritiken där man ska överträffa varandra i obskyra referenser. Jag förstår ofta inte ens vad det står. Då är ju ett vedertaget begrepp mindre elitistiskt, det kan man i alla fall slå upp om man inte förstår.
Men kunskap är makt och det måste man förstås tänka på när man är i en maktställning.
Just det där med kunskapens makt är det som får mig att bli så störd på undvikandet av teologiska samtal och texter - för om man inte delar sin kunskap, utan bara går runt och HAR den, lite odefinierat så där, som en förklaring att ta till när man vill ha sin vilja igenom men inte annars, då blir den ett maktmedel om något. På det viset är det ganska praktiskt att förutsätta att omgivningen har akademikerkomplex, för då behöver man inte riskera att bli ombedd att leverera någon sorts intellektuell motprestation till den makt man har på papperet.
Om man däremot låter sin teologiska kunskap komma till öppet uttryck i vardagen, så att kunskaper sprids - då man de också bli diskuterade, fördjupade och dessutom ifrågasatta. Fler får kunskap, inspireras att skaffa sig kunskap, eller blir mer medvetna om den kunskap de faktiskt har. Och teologen i församlingen får stå ut med att inte vara stjärnan som av sin stora godhet, avstår från sin glans och istället bli en stjärna bland flera.
Jag håller med. Den outtalade tron är ett objekt i mig själv. Den uttalade, bekända tron, hamnar utanför människan. Man kan behandla den med andra utan att det är ett hot mot det egna hjärtat.
Men det kräver naturligtvis att man har ett försanthållande som öht kan framställas och behandlas.
Skicka en kommentar