söndag, december 04, 2011

Med en veckas fördröjning...

...påbörjar jag härmed att efterleva mitt nyråslöfte. Först ut är ett foto på mitt skrivbord. Inte på det jag sitter vid när jag bloggar, utan det jag sitter vid när jag arbetar:


Jag vet inte riktigt vad ni vill veta, men här följer en liten guidning, från vänster till höger. Först syns kanten på mitt tangentbord (fullt med smulor) och min "tunna klient" (en ständig källa till helgelse). Därefter ser ni min fina Snobben-anteckningsbok, som egentligen är slut men som jag inte har hjärta att skiljas ifrån.  De tre röda böckerna är, också från vänster, en liten Kyrkohandbok, Artos Missale och Oremus.  Det gula i högerkanten är en syrisk-ortodox almanacka som jag fick man min kyrkoherde häromdagen, oklart varför, och den rosa saken bakom den är en fin Hello Kitty-adventskalender som jag fått av min kollega och hans fru. På anslagstavlan sitter komihåglappar och konfirmand-hjärtegryn om vartannat. Nedanför står min termosmugg (används för te i akuta predikoskrivar-situationer) och min "room spray" som införskaffades till mitt förra arbetsrum, som ibland luktade väldigt mycket cigarettrök.

Så, detta är det skrivbord jag spenderar mest tid vid. Frågor på det?

3 kommentarer:

Unknown sa...

Förlåt min mmissförståelse.
Jag trodde att du skulle berätta om ett foto som finns på ditt skrivbord. Liksom ett foto på någon eller något.

Men tack massor för rundturen, vilken kollegamedgemål som ger dig adventkalender.

Sofia sa...

Tja... tänker att det verkar dött på nåt vis. Här tillbringar du som ska sprida evangeliet mesta tiden - ansikte mot ansikte med en vägg.

Men jag vet ju att du sprider evangelium på fritiden (=här). Och jag vet också att kontorsarbete inte är sämre än möten, att det hör ihop. Men det var den association jag fick.

Jesus satt inte vid något skrivbord. Men Paulus, kan man väl säga, gjorde det en hel del.

Miriam W Klefbeck sa...

Dött, vet jag inte, men lite själsdödande kan det kännas ibland, när jag tillbringar timme efter timme härinne utan att riktigt veta om det bär frukt, så att säga.

Men, eftersom jag inte är Jesus, så måste jag sitta här ibland, för att liksom reda ut av Jesus vill att jag ska göra, innan jag gör det.