Min julspunk det här året (jag brukar liksom alltid få spunk på något i december) är uttrycket en riktig jul. Att utan det eller det (oftast något ätbart) så blir det ingen riktig jul. Eller att, en riktig jul, den är minsann fri från allt vulgärt köpande och ätande, och firas en frid och stillhet med dem man älskar. Alternativt medelst enbart gudstjänstbesök och helt utan tomtetrams (observera min självkritik).
Precis som om vi bestämde om julen är på riktigt eller ej, liksom. Som om julens äkthet låg i hur vi väljer att fira den, eller för delen i om vi känner oss juliga på rätt sätt? Som om jular kunde diskvalificeras såsom varandes oäkta.
Trams är vad det är. Julen bara är, några dagar om året. Det sker oavsett vad man äter, hur man känner sig eller vad man gör. På riktigt. Ungefär som Jesus, med det undantaget att han inte tar slut på tjugondedag Knut. Han bara kommer, och är den han är - alldeles oavsett hurdant det är, dit han kommer. Och vill vi ha honom, så stannar han. På riktigt.
1 kommentar:
"Tomten, jag vill ha en riktig jul
En så'n som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken"
Ja,och det är minnenas felaktiga ljusskimmer som gör stora tonåringar besvikna och i sin tur deras pappa stressad....
Att julen ÄR oavsett. Skönt. O snart är det lugnare igen.
/Marie
Skicka en kommentar