fredag, december 30, 2011

Årskrönika II

För att undvika att min blogg betraktas som alltför seriös och kyrkpretentiös, kommer här ännu en högst personlig årskrönika. Något mindre jag-centrerad än den förra, dock.

Årets händelse: Oslo och Utöya-attentaten, tyvärr.

Årets repris:  GI-sejouren med obligatoriskt håravfall efteråt.

Årets snällaste: Vår periodvis inneboende, som också är min far

Årets elakaste: Vill inte dela ut utmärkelser för elakheter

Årets överraskning: Att TV:n inte skar ihop helt det här året heller

Årets roligaste: Pilgrimsungdomarna i Södertälje församling.

Årets tråkigaste: TV-sport i alla dess former

Årets flopp:  Decembervädret.

Årets gnällspik: Jag själv, som alltid.

Årets trygghet: Vår nya bil

Årets energiknippe: Min enastående kollega Ylva

Årets nykomlingar: Louis och Oscar

Årets månad: December.

Årets låt: "Tonight, tonight" med Hot Chelle Rae

Årets förebild: Prosten Karin

Årets TV-program: Downton Abbey

Årets citat: "For these moments, you can normally find an Italian who isn't too picky.”

Årets djävul: Satan - den som inte tror på honom har aldrig varit riktigt magsjuk

Årets Gud: Gud Fader allsmäktig fortsätter att övertyga

Årets klåpare: Jag. Bland annat krossade jag ambobelysningen med bakhuvudet.

Årets förlösare: Jesus

Årets stad: Södertälje.

Årets land: Egypten

Årets lag: Syrianska

Årets kvinna:  Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman.

Årets man: Min, givetvis.

Inga kommentarer: