Jag har ingenting som helst gemensamt med Leif GW Persson. Vi delar vare sig bakgrund, generation eller intressen, åtminstone tror jag inte det. Men han är ändå min favoritperson bland dem jag inte känner, av skäl jag inte riktigt kan redogöra för. Eller jo, förresten. Han är uppenbart intelligent, befriande opretentiös och full av självdistans samtidigt som han så att säga vet sitt värde och inte ber om ursäkt om det inte behövs. Och så tror han på Gud. Utan att vare sig förtiga det eller kokettera med det.
Så därför missar jag aldrig Veckans Brott, önskade mig Gustavs grabb i julklapp och läste ut den på juldagen och därför lyssnar jag i skrivande stund på hans sommarprogram från 2004, för kanske tredje gången.
2 kommentarer:
GW är suveränt bra. Jag gillar honom verkligen, eller snarare den bild jag fått av honom. Inte heller jag känner honom personligen.
Gustavs grabb är fantastisk läsning. Så ni som ännu inte läst boken är bara att lyckönska; ni har en härlig upplevelse framför er. (Glöm inte att läsa hans kriminalromaner också. De är mycket bra och, till skillnad från de flesta deckare, befriade från otaliga faktafel om den rättsliga processen.)
En av de saker jag tycker särskilt mycket om är att GW inte skönmålar sig själv i boken. Han visar upp även sina fel och brister.
Elisabeth
Jag tycker också om honom, ungefär av samma anledningar som du. Gillar hans deckar starkt. hans vinterprat råkade jag hamna i när jag knäppte på radion härom dagen, så bra!
Skicka en kommentar