fredag, februari 23, 2007

Någon ska jag ut och gå i mina nya stövlar....

Så här fin var dopfunten i Hackerska koret på vår babykonsert för en vecka sedan. Stövlarna är rekvisita främst till den underbara sången "Någon gånglåt", som handlar om våndan av att ha fått nya stövlar innan det är tillräckligt mycket vår för att kunna använda dem: "Tur att de bara pussa och släkte, tur att de bara trodde jag sov, tur att det inte lyfte på täcket och såg att jag låg med stövlarna på... "

Nu är det fredageftermiddag och jag ska genomföra min sedvanliga ICA Maxi-i-prästskjorta-manöver. Ikväll ska vi ha februari-fest hemma, för inte mindre än fyra rätt stora februaribarn. (Vi fyller 28, 28, 29 och 35....)

torsdag, februari 22, 2007

Vilket är egentligen det kristna kärlekbudskapet?

Detta är vad jag sa på veckomässan ikväll.:

Fastlagen, och fastans första vecka, som vi just gått in i, har kärleken som tema.

Ofta i den kyrkliga debatten och i andra sammanhang, framförs det att kristendomen först och främst går ut på att älska sin nästa som sig själv. Och det går ju inte att säga emot att den uppmaningen kommer från Gud och skall tas på största allvar. Men för alla som försökt så är det uppenbart att ingen människa KAN älska sin nästa som sig själv i alla lägen, och därtill visa det i ord och handling. Är kristendomens kärna då någonting som är omöjligt att uppnå?

Nej. Det fortsätter. Trots att budet att älska sin nästa står fast och är gott och riktigt, måste vi läsa vidare för att komma till kärnan. Fastetiden får göra oss uppmärksamma på en annan kärlek, nämligen den som vi får ta emot. Den gudomliga kärleken, som fick Jesus att för att rädda oss från evig smärta, förnedring och död själv underkasta sig just det. Och han gjorde det för var och en av oss, för alla oss vanliga människor som inte klarar av att alltid älska vare sig vår nästa eller oss själva så mycket som vi borde. Det är kärleksbudskapet - av kärlek led och dog Jesus för vår skull, av kärlek har han spräckt gränserna mellan liv och död och himmel och jord, därför att Gud inte står ut med att vara skild från oss.

tisdag, februari 20, 2007

Madicken




Somligt står sig i längden. Fick båda Madickenfilmerna av min man igår och de är lika bra som någonsin. Madicken är min själsfrände för evigt!

onsdag, februari 14, 2007

Längtar bort...


Jag saknar Sankt Ansgar. Församlingen alltså...

Alla hjärtans dag


...är förvisso en kombination av helgondyrkan och mammonsdyrkan men...helgon är bra förebilder och mammons krafter kan ju nyttjas i goda syften. Därför...


...många alla-hjärtans-kramar till alla som läser!

tisdag, februari 13, 2007

Tre saker jag gjort av kärlek som jag inte skulle gjort annars...

1. Åkt Top Spin på Liseberg fast jag redan mådde illa
Sommaren 1994, jag var femton år. Top Spin var (är?) en hammockliknande anordning som snurrar både runt sin egen axel och i en större omloppsbana samtidigt, så man åker både upp, ned, framåt och bakåt på en gång. Mest var man upp och ned, tror jag. På sätet framför fanns en spegel så man inte skulle missa något av hur ens ansikte förändras vid olika stadier av skräck. Men, jag kunde ju inte banga när N skulle åka...
Resultat: Min första riktiga pojkvän. Fast i efterhand inser jag att det förmodligen inte hängde på vilka karuseller jag tordes åka. Vad N gör idag vet jag inte. Jag skulle tro att han är någons hängivne make/sambo och engagerade pappa, för han var så väldigt snäll.

2. Gått på en bandyfinal
Vårvintern 2000, Studenternas i Uppsala. Vi hade ståplatser, de flesta runt omkring mitt sällskap hade portföljer och blev fullare och fullare och jag frös hela tiden. Jag minns inte vilka det var som spelade och ännu mindre vilka som vann.
Resultat: En kortare studentromans som ganska snart omvandlades till vänskap och grekiska-kompanjonskap, vilket fungerade mycket bättre. K är idag församlinspedagog i Småland och lyckligt gift med S.

3. Åkt till Jerusalem för pengar jag egentligen inte hade precis när Andra Intifadan började.
Hösten 2000. M hade redan varit i Jerusalem två månader och jag hade impulsköpt flygbiljetter på STA Travels och gett mina stackars föräldrar magsår. När jag bytte plan i Zürich fick jag se bilder från Sharons ödesdigra besök på tempelplatsen, brinnande bilar och sånt på nyheterna, men då var det försent att vända. Väl på plats sov jag en natt hos några nunnor i gamla stan, innan jag evakuerade till STI och M's pyttelilla rum i källaren där.
Resultat: En fantastiskt vecka på alla plan, ett sorgligt avsked, en höst med väldigt dyr telefonräkning och sedan fem års lyckligt äktenskap. Den dyraste chansningen gav bäst resultat. Och Jerusalem skulle jag gärna åka tillbaka till närsomhelst, de sentimentala skälen förutan.

torsdag, februari 08, 2007

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport...

Torsdagar är bra dagar i mitt liv. Tre tidningar till frukost, en lagom lång sovmorgon (börjar 09.00) och sedan Kyrkis, sopplunch, EmQl och så veckomässa på det. Ibland även konfirmand-gryn. Och sedan kan jag hämta ut maken från syföreningen på vägen hem, laga mat och mysa i soffan till Veronica Mars och Medium.
Nog för att det är ett I-landsproblem att en av komponenterna till denna trevliga dag falerar, men anledningen gör mig desto surare. Veronica Mars utgår nämligen ikväll, till förmån för hockey. Vilket är ett av tusentals exempel på att sport (som har en majoritet av vuxna, manliga tittare) nästan utan undantag slår ut allt annat i TV-tablån. Barnprogram, ungdomsprogram, film, kulturTV - inget kan gå före en hockeymatch, en friidrottsgala, en skidstafett. Och det som retar mig, är att de program som ställs in eller flyttas, oftast är sådant som typ Veronica Mars. Inga jättehöga tittarsiffror, men bland dem som tittar är majoriteten unga tjejer. Alltså är det inte tillräckligt viktigt för att kuna konkurrera ut sporten. Och även om många tjejer också tittar på sport, tycker jag detta så uppenbart är ett tecken på icke ifrågasatt könsmaktsstruktur - sportvärlden domineras av män, sport på hög nivå involverar mycket pengar. Alltså är den viktig. Alltså ska allt som är ivägen bort.
Ytterligare exempel på detta fenomen fick jag igår. Min step-up-grupp fick nämligen sluta tidigare för att två innebandylag skulle spela match i samma hall. Och trots att ledarna kommit överens om det, var tränaren tvungen att avbryta i passet för att påminna oss om att vi minsann skulle vara ute senast halv. Behöver jag påpeka att step-uparna är uteslutande kvinnor och innebandylagen män?

tisdag, februari 06, 2007

Katt-massage


En sån här katt skulle man ha - för jag förutsätter att den inte spärrar ut klorna.


Se hela filmen på www.spray.se. Den är faktiskt bättre utan ljudet.

SL-ilska och en fredagsfyra på en tisdag

Alla pendeltåg mellan Gnesta och Södertälje är inställda den här veckan eftersom man glömt (?) att kontrollera tågens hjulaxlar eller något sånt och därför har akut vagnbrist. Ersätts av bussar, stod den i tidningen, på hemsidan och på monitorerna på perrongen samt ropades ut i högtalarna en gång i kvarten. Kom det någon buss till Mölnbo 8.07 då tåget skulle ha gått? Nej. Det kom inte en enda buss förrän den ordinarie linjebussen (som går till Järna, där man får byta buss och sedan åka via varenda buske i Ytterjärna till Södertälje) dök upp 8.46. Vid det laget kände jag inte mina tår, hade stela fingrar och adrenalin upp till ögonbrynen. För att inte komma alldeles försent till personalsamlingen och för att inte riskera att hamna i syndanöd för saker jag låg i riskzonen att anklaga oskyldiga busschafförer för, steg jag av i Järna. Där arbetar maken, så där stod bilen och i den kom jag sedan vidare och anslöt till mötet en timme försent. Jag är fortfarande rätt sur - men har skrivit ett artigt brev och frågat om det finns en egen ersättningsbuss-tabell eller om det ska finnas en buss per tåg.

För att pigga upp mig (bortsett från en burk kantarellsoppa och vansinnigt gott och fettigt vitlöksbröd) kommer här en tisdagsfyra som jag snott från Karin (igen). Sprid den gärna, sånt här är kul.

1) Varför har du fått ditt namn, tror/vet du?
Mamma hade läst Barnen i Nya Skogen och hittat namnet där. Att det är bibliskt tror jag inte var någon nackdel heller.

2) Om du hade varit av motsatt kön, vad tror/vet du att ditt namn hade varit?
Martin Torgny. Sedan mor och far på andra tankar, för min bror heter Eric Harald.

3) Om du skulle byta namn, vad skulle det då bli?
Nu har jag ju vant mig vid Miriam och accepterat att det inte slutar på a som "riktiga" flicknamn, men i barndomen/tonåren ville jag heta först Susanna och sedan Emma. I dagsläget tror jag att Henrietta vore det som ligger närmast, för det heter jag ju redan, i andranamn.

4) Har/hade du bestämt namn för dina barn i förväg?
Ja, i princip. Om Gud välsignar oss med barn kommer de med stor sannolikhet få heta Jakob eller Martin respektive Lydia eller Elisabet. Fast man vet ju inte. När man träffar personen ifråga kanske man bara vet att detta är en...Hildur?

fredag, februari 02, 2007

Nostalgi

Jag läste någonstans att den kultur man fastnar för mellan 15-25 år, ofta är den som man fortsätter tycka om hela livet. Det stämmer ganska så bra - jag lyssnar inte på Millencolin längre, men rätt mycket annat är sig likt. Favoritböckerna är desamma till exempel, och en hel del av musiksmaken också. Om inte annat så för att jag i tonårens sentimentala tid kopplade ihop det som jag då ansåg vara livsavgörande händelser (konfirmandläger, första pojkvännen, första kyssen, sluta nian) med den musik jag råkade lyssna på just då. Ett exempel på detta fick jag förra veckan, när jag veckohandlade på Maxi och föll för frestelsen att köpa två dubbel-CD-skivor med utvalda låtar från Absolute Music-albumen mellan 1990-1998. Och sedan dess är jag lite förlorad i musikminnen från tonåren. Mina favoriter bland Absolute Music var nummer 14-17, oj vad jag har lyssnat på dem. Blir alldeles gråtmild bara jag ser omslagen på www.absolute.se. Minns långa eftermiddagar hemma hos Y, där vi löste världsproblemen mellan Pang i Plugget och Paradise Beach och lyssnade på nummer 14 (tror jag det var). Jag minns nr 15 som jag fick på band (bara en sådan sak) och som ganska fort gick sönder. Medan jag åkt bil till jobbet har jag lyssnat på Meat Loafs "I'd do anything for love (but I wont do that)" , erinrat mig den kalla vintern -93 och insett att jag fortfarande inte fattar vad det där "that" som han inte tänker göra för kärleken är för något. Och så minns jag sommaren -95 då jag faktiskt, hur främmande jag än tycker det känns nu, dansade till Scatman i Brunnsparken. Men Scatman står jag faktiskt inte ut med längre. Och tur är väl det.

Min katt har fått en kompis

Melanchthons kompis ser ut ungefär så här:

För bloggläsare som känner min katt (IRL eller genom bloggen) är det nog den allmänna uppfattningen att Melanchthon är ett djur med vissa sociala svårigheter. Till sina vänner räknar hon främst husse och därefter matte och kanske också några få av våra vänner. Men bara för att man är en vän, betyder det inte att man går fri från plötsliga utfall med klor eller tänder. Särskilt om Melanchton är hungrig eller känner sig försummad. Vad andra djur beträffar, delas de in i två grupper. Nämligen fiender eller tortyroffer. Möss och fåglar plågas njutningsfullt till döds innan de i triumf bärs hem för att visas upp. Hundar, ankor, igelkottar och andra katter uppfattas som hot och efter några försiktiga fräsanden brukar hon ta till flykten. Inte ens när en liten kattunge förirrat sig in i vardagsrummet, hade Melanchton modet att köra ut inkräktaren. Hon gömde sig bakom soffan och överlät revirbevakningen åt matte.

Mot denna bakgrund blev jag därför grundligt förvånad när jag igår ropade på Melanchton och en annan katt dök upp i hasorna på henne. Det var en ganska liten, strimmig katt som saknade halsband men föreföll välvårdad. De jamade åt varandra, nosade på varandra och åt sedan hur samma skål på trappan. När Melanchton gick in, stod den andra kvar och jamade övergivet, varpå hon återvände ut igen. Uppenbarligen kommer de bra överens, och eftersom Melanchton är steriliserad borde det hela vara en platonisk relation. Nu väntar jag med spänning på att se om det är något långvarigt, eller bara två skepp som mötas och skiljas in natten.

torsdag, februari 01, 2007

Moraltant på krigsstigen

Köpte ett nytt skärp igår. Tror det gamla är i Kårarp sedan i julas. Hur som helst, bristen på rätt slags skärp fick mig att bege mig till JC i Södertälje. Det är inget jag gör speciellt ofta, och nu blev jag påmind om varför.

1) De verkar inte vara intresserade av att sälja kläder till människor med större tumstorlek än 28 i midjan. I alla fall förvaras större kläder inte synligt.

2) Musiken som spelas i butiken har vid samtliga tillfällen jag varit där handlat om sex på ett osympatiskt sätt, eller som igår, en serie flåsanden som jag tror var ordet "sexy". Sådan musik som ofta har en tillhörande video med halvnakna flickor med DD-kupa som ålar sig runt män med blaserad uppsyn som verkar tycka att tjejerna fyller samma funktion som en soffa eller en någon annan bekvämlighetsartikel och som uppmanat till vad man kan kalla o

Jag kanske är pryd och fånig, men jag blir klart upprörd av att tonåringars (och andras) jeansinköp ska ackompanjeras av auktoritära uppmaningar till sex. Deras vardag är nog sexualiserad som det är.