tisdag, juni 05, 2012

Skolavslutningsvecka...

...och jag är tjänstledig. Inte en enda skolavslutning ska jag hålla i i år.

Debatten om desamma följer jag däremot. I år är den inte så stormig, inte än åtminstone. Detta trots den nya skollagen, som förtydligar att skolan är icke-konfessionell. Man hade ju kunnat tänka att en rimlig slutsats av detta vore, att skolorna helt enkelt slutade ha skolavslutningar i kyrkor. Kyrkor är ju trots allt lokaler som är avsedda för högst konfessionell aktivitet, fullkomligt nedlusade med konfessionella bilder, symboler och i många fall även konfessionella människor.

Men se, det behövs tydligen inte. Skolverket förklarar på sin hemsida att "Det går bra att ha skolavslutning i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron  utan religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse".

Vilken tradition? Den att ha skolavslutning i kyrkan? Och varifrån kommer den? Jo, från  en tid när kyrka och skola satt ihop, och det var självklart med både bön och psalmsång inte bara på avslutningen utan också i klassrummet. DET kan man ju knappast fokusera på?

Vilken högtidlighet? Den som kommer av att kyrkorummet är stort, vackert och inbjuder till lugn och eftertanke? Den kommer sig i sin tur av att kyrkan är byggd till Guds ära, och för att ge människor ett rum för tillbedjan och lovsång. Och lite av den kommer sig nog av att lokalen så att säga är inpregnerad med människors böner. Och DET är också lite svårt att gå djupare in på.

Vilken gemensam samvaro? Den man har med sina lärare och skolkamrater? Ja, den kan man faktiskt prata om. Men måste man verkligen vara i kyrkan för det? Nej. Det funkar lika bra i aulan, eller gympasalen, eller Folkets Hus, eller vad man nu har för stora lokaler att tillgå.

Är det inte dags att vi börjar dra de praktiska konsekvenserna av de ideologiska beslut vi tagit? Kyrkan är fri från staten, och därmed också från skolan. Skolan ska vara konfessionslös. Att ha sekulära ceremonier i kyrkorum är ologiskt, och skapar onödiga konflikter där enskilda,  barn och lärare såväl som präster kommer i kläm.

Detta betyder inte att skolan inte ska vara välkommen i kyrkan, eller vice versa, eller att allt samröre är uteslutet. Inte alls. Vi är ju trots allt aktörer i samma samhälle, och möter ofta samma barn. Det finns massor med naturliga och viktiga möjligheter att samverka. Studiebesök till exempel, jul- och påsk-vandringar och andra aktiviteter där det är tydligt vad man håller på med, och varför, och där fokus ligger på kunskap och lärande om vad tro och kyrka är och har varit, och inte på vare sig tradition, högtidlighet eller gemensam samvaro. Förmodligen skulle vi kunna utveckla mycket av detta bättre, om vi inte hade den stora skolavslutningsladdningen liggande tickande mellan oss så ofta.


Och för de familjer där man gärna firar sommarlovet i kyrkan, och kanske till och med vill tacka Gud för det, och få Guds välsignelse med sig ut i det, är det ganska lätt för de flesta församlingar, kanske särskilt på landsbygden, att helt enkelt bjuda in alla som vill till en sommarlovsgudstjänst på kvällen på avslutningsdagen. Då behöver ingen känna sig vare sig tvingad, utanför eller bakbunden. I Broby gjorde man till exempel så här.

Med sina riktlilnjer fegar Skolverket ur, och lägger de besvärliga besluten, med lojalitetskonflikter och bygderelationer, i knät på enskilda skolor, lärare, församlingar och präster. Friskriver sig från konsekvenserna av sitt eget beslut, kan man säga. Och i slutänden drabbas enskilda människor.


Men, det behöver ju inte vara så här. Kan vi inte bara lägga ned och börja om, utifrån det som är verkligheten just nu? Det verkar ju inte ens svårt.

I Dagen kan man läsa mer!

Och på Fjärde Väggen!

8 kommentarer:

Håkan W sa...

Detta är den bästa text kring skolavslutningar i kyrkan jag nån'sin läst.

Tackar både Dig och SLJ som ledde mig hit...

(Hennes text är inte dum den heller.)

Allt gott!

Miriam W Klefbeck sa...

Tack!

Sofias text är fullkomligt lysande!

Mascotte sa...

Tack Miriam, det är bara så bra och så rätt. Man får inte tömma ord på sitt innehåll. Ordet tradition betyder överlämna och då är det ju också något som ska överlämnas. Och det har kyrkan som uppgift att överlämna en välsignelse bl.a.

Cecilia N sa...

Brittiska drottningen har en annan syn på vad religion har för plats i samhället verkar det som. (Än den som Skolverket verkar ha alltså.)

Jan-Anders Ekelund sa...

Instämmer med Håkan. Mycket klargörande! Jag lade ut texten på Frimodig kyrkas blogg!

Joel Samuelsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Joel Samuelsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Joel Samuelsson sa...

Skolinspektionen tycker att Den blomstertid är "tradition" men att "uttrycka välsignelse och be böner" i kyrkan inte är det!

Jag tycker det verkar som en problematisk position. Men å andra sidan är detta förmodligen bara början på den statliga åsiktskontroll som kommer...
Att se/höra en bön eller välsignelse är inte att påtvingas en tros- eller åsiktsnorm. Det kan vara en del av religionsundervisning.

Att skolinspektionen på detta sätt detaljerat styr att en naturlig del av kyrkotraditionen inte får förekomma (när skolan valt att förlägga en avslutning dit) är en form av kontroll av vilka åsikter som eleverna tillåts möta.

Förbundet för lärare i religionskunskap skriver:

"ERFARENHET AV RITER
Det förekommer på flera håll i svenska skolor att religions- kunskapslärare använder inslag av bön eller meditation i sin undervisning. Lärarna skulle kunna försvara detta genom att hänvisa till ämnesbeskrivningen för grundskolans undervis- ning i Religionskunskap, där det står:
Estetiska uttryck och gestaltningar utgör en viktig del i religionen och därmed också i ämnet. Tolkning och erfarenhet av musik, konst, riter och högtider är komplement till mer teoretisk kunskap. Upplevelse- och känslodimensionerna i ämnet ger möjligheter till fördjupade insikter och personligt engagemang.
Inslag av bön och meditation under lektionstid kan sägas vara uttryck för ”upplevelse- och känslodimensionerna” i undervis- ningen och ger dessutom eleverna ”erfarenhet av riter” samt låter dem ”gestalta” och ge uttryck för detta."

Inom många ämnen undervisas i flera discipliner samtidigt. Fysik har inslag av matematik, osv. Skolavslutningarna är kopplat till musikämnet på många skolor på olika sätt. Därför borde den också kunna kopplas till religionsundervisningen på liknande sätt. Jag menar inte att man måste ha skolavslutningar i kyrkan, men om skolan vill ha det, så tycker jag att de ska få ha det, och villkoren kan diskuteras av de berörda parterna.
Och att då skolinspektionen går in och förbjuder att trosriktningar får synas och höras där, tycker jag är problematiskt. Att se/höra en bön eller välsignelse är inte att påtvingas en tros- eller åsiktsnorm. Skolan kan balansera och komplettera genom att visa andra religiösa traditioner inom religionsundervisningen.

Jag tycker mig märka att Skolinspektionen är inkonsekventa när de förbjuder Prästen att "uttrycka välsignelse och be böner" men tillåter Den blomstertid nu kommer eftersom "den är tradition". Böner och välsignelser är också en tradition.

1) Undervisningen är alltid tänkt att mynna ut i verkliga livet, av vilket skolavslutningen och religiösa människor är en del. Säger inte det sig självt? Om musiken får finnas både i lektionssalen och på avslutningen så borde väl också religiösa inslag och religiösa människor kunna förekomma. När de inte får förekomma har man kommit en bit på väg från att kunna tackla fenomen och personer som borde vara en enkel match att acceptera om skolan lyckas förmedla sin värdegrund.
2) På grund av detta så speglar Skolinspektionens beslut en riktning som inte tolererar att barn får möta religiösa inslag i en kyrka på avslutningsdagen. Det hade, tycker jag, varit finare om skolan kunde ge barnen verktygen som hjälper dem att kunna tolerera religiösa människor.
3) Det finns sätt att tackla den här problematiken
a)göra skolavslutningen frivillig.
b)Förbereda så att momenten välsignelse och bön inom den kristna traditionen kom på avslutningsdagen inom religionsundervisningen. Det är ju moment som ryms inom skolans ramar, precis som Den Blomstertid..
c)Låta anhängare av flera religioner välsigna och be. Det kan man lösa genom att se det på video några veckor innan.
d) göra momentet med bön och välsignelse i slutet av avslutningen och pålysa att denna del är frivillig.
Men istället gick skolinspektionen in och förbjöd detta. -Brist på fantasi från skolinspektionens sida, brist på respekt för rektorers och lärarlags kapacitet att ta beslut själva.

Eller vad tycker du?