måndag, juni 18, 2007

Habegär


Detta blogginlägg behandlar ett I-landsproblem och ett materialistiskt drag i min personlighet som jag inte är stolt över. Men i allafall:


Jag måste bekänna en barnslig fixering vid en japansk leksakskatt. Jag älskar Hello Kitty minst lika mycket som flickorna på Kyrkis men eftersom jag till skillnad från dem förvaltar mina egna tillgångar börjar det bli lite...genant att jag inte kan sluta omge mig med Kitty. Först hade jag bara en pennvässare. Sedan utökades samlingen med tre par strumpor och två par trosor. Sedan med en pyjamas. Nu i veckan köpte jag en necessär och mjuka näsdukar med Hello Kitty (som helgens brudpar fick i psalmboken) och funderar allvarligt på att köpa:


1. En Hello-Kitty-pyjamas till - och har HAR faktiskt ingen kortärmad och kortbent pyjamas. Visserligen har jag ungefär sex pyjamasar och fem nattlinnen, men likväl...


2. En svart klocka med Kitty på urtavlan. Såg en snygg silverfärgad men det fanns visst bara på en marknad i Phuket. Den här finns på Barnensrum.se och kostar 230:-. Vilket är mycket för en kvinna som gjort av med 11 armbandsur på 20 år.


3. En brödrost som har Hello Kitty på sidan OCH rostar hennes ansikte på mackan. Den vi övertagit från farmor är faktiskt lite lynnig.


Ja, jag är ytlig och barnslig. Jag vet. Men jag förnekar det i alla fall inte. Även om ovanstående kanske är att kokettera med det något...


3 kommentarer:

séra Jónatan sa...

Berätta varför du gillar Hello Kitty! Jag förstår ingenting...

Heléne sa...

Hello Kitty får mig alltid att tänka på emo-ungar. Jag är både fördomsfull och ytligt avfärdande, vilket är ganska hemskt av mig.

Madicken sa...

Såg en del H Kitty väskor på festivalen...