tisdag, oktober 24, 2006

Smärtornas boning...

...har idag varit belägen i min mage. Efter lunchen drack jag kaffe med mjölkpulver i. Jag är laktosintolerant. Och dum i huvudet eftersom jag inte tänkte på att mjölkpulver är en laktosbomb nästan enbart överträffad av messmör.
Först kändes ingenting. Sedan knep det lite. Sedan gjorde det så överdjävulusiskt jätteont överallt så jag blev tvungen att ligga under skrivbordet och försöka andas. Det gick sådär. Raglade bort till Arken och snodde en Ipren från damernas förråd. Försökte tänka på något roligt. Och så, till sist, vid Östertäljes gemytliga fikabord, släppte det långsamt, långsamt. Jag satt utspridd i en stol och måste sett helt hög ut av pur lättnad. Nu känns det OK, men jag ska se till att ta mig hem inom Iprenens verkningstid. Känner inte för att ligga på ett pendeltågsgolv och försöka andas, direkt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Stackars Dig! Laktosintolerant kanske Du är men definitivt inte dum i huvudet! Det tror jag t.o.m att Du har papper på......
Till min stora glädje ser jag att Du överlevt pärsen och tagit Dig hem. Klok mormor Du har förresten...hälsar "Storasyster"