Jag innehar, som trogna läsare kanske vet, två ämbeten. Både prästämbetet och prästfru-ditot.
Livet på landet har lärt mig att båda två är källor till mycken glädje.
Igår var en dag för det senares åtaganden; maken firade sin 30-årsdag i församlingshemmet. Det var mycket lyckat, trots att sorgligt många av våra vänner var sjuka, arbetande eller annorstädes uppbokade. De som kom gladde oss i alla fall mycket, och nästan allra bäst var att syföreningen damgrant slöt upp med sång, paket och ett egenhändigt tillverkat metspö som kortet satt fast i. Markus fick många tant-kramar och jag fick många lovord för den italienska buffén, även om den generationen (20- och 30-talister) inte tycks uppskatta pastasallad...
Festen pågick i timmarna tre - drygt, och sedan skickade jag hem jubliaren tillsammans med den ena övernattande gästen, och satte den andra i arbete med att diska och städa tillsammans med mig. Vår vanliga hushållsliga jämlikhet fick vila eftersom det var födelsedag.
Nu har jag firat en charmerande stökig familjemässa och väntar på att det ska bli dags för dop. Sedan tänkte jag krascha i soffan med en bok, lite rester från gårdagen och förhoppningsvis en kissekatt på magen också. Fast inte förrän jag ätit upp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar