tisdag, oktober 10, 2006

Om bland annat vikten av att P D James håller sig vid liv länge än

Jag är inne i ett nytt litterärt skov. I otålig väntan på att Stephen Booths nyaste ska nå Södertälje Stadsbibliotek alternativt pocketformat, råkade jag snubbla över något ännu bättre på mitt sista biblioteksbesök - nämligen The Lighthouse, P D James senaste kriminalroman med kommisarie Adam Dalgliesh, prästson, poet, polis i huvudrollen. Denna har jag avnjutit under helgen. Fördelen med att läsa på engelska är att det tar längre tid och eftersom jag är tvungen att läsa noggrannare för att förstå vad som händer, missar jag inga detaljer och ingenting av det vackra språket. Läs den omgående, alla deckarfantaster och andra med för den delen. P D James må vara en deckardrottning, men hon är ändå ingen typisk deckarförfattare. Jämför henne med t.ex. Elizabeth George eller Patricia Cornwall - båda är utomordentliga på det de gör, men inte kan man väl säga att de tävlar i samma klass som tant Phyllis Dorothy? Jag tycker i alla fall inte det. Deras hjältar och hjältinnor känns inte lika på riktigt och heller inte så genomsympatiskt vanligt ovanliga som Dalgliesh, Miskin, Tarrant och övriga.

Efter att ha njutit så av The Lighthouse lånade jag igår dels Yttersta domen (som utspelar sig på ett ensligt beläget, anglokatolskt prästseminarium i East Anglia) och Dags att bruka allvar (som är P D James kombinerade dagbok och självbiografi). Just nu läser jag således om Yttersta Domen, som jag läste första gången på Carolina i Uppsala, som tröstbok medan jag slet som ett djur med en hemtenta i kristologi tror jag det var. Jag minns i alla fall att jag inte fick ta med den hem, och alltså fick låna mig ett exemplar till på stadsbiblioteket att ha om kvällarna. Dagversionen av boken var på svenska och kvällsversionen på engelska, vilket gav ett lite fövirrat intryck av handling, märker jag nu. Bra är den i alla fall, och jag tror att den ger en relativt rättvis bild av den värld den skildrar. När man läser Dags att bruka allvar inser man att P D James är en kyrksam dam, som firar högmässa (nästan, hon försover sig ibland) varje vecka och är insatt i och lojal mot Church of Englands organisation, tradition och liv. Vad mera är - hennes prästporträtt tycks i alla fall för mig vara mer nyanserade och verklighetstrogna än motsvarande i svensk litteratur och television.

En sak ororar mig dock. P D James är född 1920. Hon är 86 år gammal. Böckerna blir bara bättre och bättre men ändå är det otvivelaktigt så att slutet närmar sig. Kanske är The Lighthouse mitt sista möte Dalgliesh, Miskin, Tarrant och Benton? Det vet jag inte om jag klarar. Hoppas med andra ord att mrs White (så heter hon civilt) lever tio år till. Minst.

Nu ska jag se om jag kanske kan köpa Death in Holy Orders på DVD.

1 kommentar:

Lisa sa...

Lästips: Nattens grymma stjärnor av Kjell Eriksson. Jag tror att den heter så. Jättebra skildringar av Uppsala och fantastiska beskrivningar av växter och natur. Kan kanske tyckas besynnerligt att läsa kriminalromaner för naturskildringarna men jag är vuxen nu så jag läser som jag vill, HA!