måndag, oktober 16, 2006

Bikten i populärkulturen

I de högkyrkliga kretsar där jag ofta rör mig och dit jag också i någon mån räknar mig, påtalas ofta vikten av bikten - det vill säga enskild syndabekännelse och förlåtelse med en präst och en konfident närvarande. Bikten åtnjuter någon sorts semi-sakramental ställning i Svenska Kyrkan, den räknas som ett sakrament men praktiseras ganska sällan. Mina högkyrkliga vänner - och jag själv också - skulle gärna se att fler människor upptäckte den biktens själavårdande och på sätt och vis terapeutiska funktion.

Lyssnar man på kommersiell radio, vilket jag gör ganska ofta, kommer man förr eller senare få höra Linda Sundblad med luftläckande, barnslig stämma sjunga O Father. Plötsligt står syndabekännelsen i fokus på topplistan! En hel sång, direkt eller indirekt med adress till Gud, utan en tillstymmelse till teodicéproblem inblandat. Detta skulle ju kunna tänkas vara mumma för de högkyrkliga biktivrarna, men....

...aldrig får man vara riktigt glad. Linda Sundblad deklarerar glatt att "det är ju lite ironiskt, jag är helt otroende själv, religion ställer bara till bråk". Tittar man närmare på texten är den en ganska pekoral och framför allt sexualiserad tillvändning av syndproblematiken, bikten och förlåtelsen, mest en ursäkt för att sångerskan ska få väsa fram sexiga (?) bekännelser. Jag menar, kom igen, hur stor synd är egentligen onani jämfört med allt annat man har för sig under en vanlig dag? Men texten "Oh father, I´ve been selfish and deceitful " hade kanske inte precis hamnat på singellistan...

3 kommentarer:

Petter Ö sa...

Hej,
Bikten räknas inte som sakrament i Svenska kyrkan. Martin Luther räknar först bikten som ett sakrament men ångrar sig sedan, eftersom bikten "bara" har ett löfte, och inget synligt tecken. Bikten är vägen tillbaka till dopet enligt Luther.
Mvh

Miriam sa...

Hej Petter -

uttryckte mig klumpigt och glömde en halv mening - bikten räknas som sakrament av många av Svenska Kyrkans präster och lekmän utan att ha officiell ställning som det. Därav semi-sakramental ställning.

Petter Ö sa...

Tack för den bekännelsen! Skämt å sido, en förtrolig bikt är ngt mkt fint, och kan enligt min mening ha sakramental betydelse i förmedlandet av Guds förlåtelse.