onsdag, oktober 11, 2006

När kyrkångesten slår till...

...och med kyrkångest menar jag inte ångest över kyrkan som Guds folk eller Kristi Kropp, utan över Svenska Kyrkan som organisation och arbetsplats.

Nåväl, slagit till har den. Och jag är inte så där alldeles nöjd med att jag har givit efter för den - för vad hade jag väntat mig, som präst i ett av världens mest sekulariserade länders mest sekulariserade områden (Södertörn) och därtill i en bitvis sekulariserad kyrka. Jag har ju vetat om det hela tiden. Problemet är bara, tror jag, att jag blandar ihop begreppen och tror att kontorskyrkan är detsamma som församlingskyrkan, att organisationskyrkan är detsamma som gudsfolket. För detta får jag skylla mig själv.

Åtgärdspaket:

1. Minnas att jag först och främst tjänar Evangeliet och människorna - inte kyrkan som organisation och inte heller mitt eget klerikala ego.

2. Minnas att det är Gud som hjälper mig mer än jag som hjälper Honom.

3. Göra roliga saker

4. Läsa mer böcker

5. Äta mer godis


Förresten, läs Johanna Nilssons öppna brev till Fredrik Reinfeldt idag. Bästa jag läst på länge i den vägen. www.svd.se

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ett bra tips: gå på besök på äldreboendet,känns relevant, trevligt och trots den för dessa människor rådande situationen mycket upplyftande.

Anonym sa...

Oj! Vad jag känner igen mig i din kyrkångest! Jag har just börjat min teol.stud.vandring och har hunnit fundera och reflektera i några år nu, innan jag började utbildningen... Har under denna tid hunnit med några ångestsvackor... Men, jag kommer alltid ut i ljuset, på rätt sida igen.

Anonym sa...

Oj! Vad jag känner igen mig i din kyrkångest! Jag har just börjat min teol.stud.vandring och har hunnit fundera och reflektera i några år nu, innan jag började utbildningen... Har under denna tid hunnit med några ångestsvackor... Men, jag kommer alltid ut i ljuset, på rätt sida igen.