Min bil, min bil, varför har du övergivit mig?

Bilen, alias Mjölkpaketet eller Skitbilen eller Bileam, är på verkstaden och har så varit i en vecka. Jag lämnar den, med en klump i halsen eftersom offerten pekade på många tusenlappar, i onsdags morse. Senare samma dag ringer de igen och säger att de ska fixa en sak till, är det OK? Jodå, det är det. Klar före helgen, inga problem. Så på fredag eftermiddag ringer jag och kollar om den är klar. Och får en talande tystnad i luren som säger:
- Vad då blå Felicia?
Efter ytterligare en timme ringer de upp och då har de hittat bilen, men inte ordern. Alltså vet de inte vad som skulle göras, om det är gjort och vad det skulle kosta. Jag kommer osökt att tänka på Roys desperata:
- Den ä la här nönstans, iblann plockar vi ner bilarna lite så di inte ska ta så stor plass...
Helgen går, Markus cyklar och jag lånar grannens bil alt. åker pendeltåg.
Måndag - jag ringer igen, de har inte hittat bilen. Killen i receptionen börjar låta rätt pressad.
Tisdag - eländes nationaldag firas i stillhet eftersom vi inte tar oss någonstans. Bortsett från Rönneberga bygdegård dit goda grannar skjutsar.
Onsdag - idag alltså. Jag ringer upp och försöker låta snäll. De har ingen aning.
En timma går, de ringer upp. Har inte hittat den. Kommer jag inte ihåg vad som skulle göras? Rannsakar mitt minne, kommer ihåg lite grann. De meddelar att de går igenom bilen igen. Ytterligare några timmar går och slutligen har de hittat ordern. Säger de, för prisuppgiften diffar med tretusen. Nåväl, jag orkar inte bråka mer. Ska hämta bilen i eftermiddag. Men om den så mycket som hostar på vägen hem ska jag begära en helt ny bil för besväret. En gul!