Kärlek är en bucklig vattenflaska

Jag har varit i Rom med konfirmander. Och för tredje året i rad, har jag uppmärksammat samma sak. Nämligen att ju mer människor exponeras för kombinationen värme-Jesus-varandra, desto snällare blir de. Mot varandra och  mot sig själva. Ju längre man går på hårda gator, ju mer man svettats tillsammans, ju fler levande kyrkorum man besökt och ju fler böner man bett tillsammans i dem, desto mer kärlek visar man. De invanda umgängesmönstren luckras upp, fasaderna spricker, attityderna läggs ned. Inte totalt, inte så att allting plötsligt blir perfekt och friktionslöst - men tillräckligt för att det ska märkas. Tillräckligt för att alla vattenflaskor plötsligt tillhör alla, och ingen bryr sig om vem som drack ur den sist.