...av Ronja Rövardotter. Det är som om Astrid Lindgren glömde bort sin humor och svärta i den boken, och bara gick all in på sentimentaliteten. Söstra mi hit och Ronja mi dit och Jag har inget barn högt och lågt. Jag tyckte visserligen om den som barn, men vill minnas att jag redan då fick myrkrypningar av alla känsloutbrott, i filmen framför allt med faktiskt i boken också.
Nåväl, i morse när jag borstade tänderna fick jag ett spontant predikouppslag utifrån ett Ronja-citat och pressad av tidsbrist och post-konfirmations-trötthet beslöt jag mig för att använda det. Så, imorgon behandlas Nådens gåvor utifrån citatet "Men efter det här är jag kanske bunden till dig ändå. Utan rem." Vi får se hur det går. Helvetesgapet är ju alltid användbart.
3 kommentarer:
Ronja är skön konst på ett klassiskt tema. Jag har aldrig tänkt på dock att citatet du använder kan användas så. Men visst, du har så rätt.
Jag tror jag inte är så mottaglig för den sortens skönhet. Madicken däremot, det är skön konst för min torra hjärna.
En undran.(Eller två). Har Du möjligen sett likheten i gestalten "Ronja" och gestalten "Miriam"? Har Du möjligen sett likheten mellan "Sävhavet" och "Helvetesgapet"? HAr Du möjligen sett likheten mellan "Storasysters i Vassen" dans efter "Sävhavet"-passagen på väg mot ett nytt land och "Ronjas vårskrik" vid utflyttningen från "Mattisborgen"? * Som Gustaf Wingren varnade: "Tolken tiger" när realismens "beskrivande" normerade predikandets hantverk. /till eftertanke, Sigurd i Sigtuna
Skicka en kommentar