Vi har alla olika skötesynder, och vi har alla olika hatsynder. Skitsnack brukar de flesta gilla på något plan, åtminstone så länge det inte är vi själva som är temat, medan sexbrott mot barn väcker vår djupaste avsky. Och visst är det så, att olika synder orsaker olika mycket smärta och söndring i den här världen.
Samtidigt, så kommer alla synderna, både dem vi tycker om, och dem som får oss att vilka kräkas, från något vi alla har gemensamt, nämligen vår gemensamma benägenhet att, även när inte vill, välja bort kärlek, sanning och rätt, mot hat, lögn och orätt. I stort och i smått, är vi alla syndare. Vi föds med potentialen och det går inte att på egen hand komma undan den, vare sig hos sig själv, eller andra.
Det är från det utgångsläget vi måste betrakta andras synder. Som variationer på ett tema som också gäller mig, och mitt liv. Ett tema som förhindrar oss att vara varandras domare. Inte för att vi inte kan veta något om rätt och fel, synd och skuld, för det kan vi faktiskt veta och förstå massor om - tvärtom. Vi kan inte vara varandras domare, därför att vi vet för lite om kärlek, rättfärdighet och sanning. Därför ska vi avstå domen - den fällande, men kanske ibland också den friande - och istället överlåta den till honom som vet allt om alla och ändå älskar som om han inte visste något.
2 kommentarer:
Ondskan finns i oss. Vi får föra en daglig kamp. Om vi la ner mer tid på det än på att döma skulle den här världen vara en bättre plats att leva påp.
Så klokt och rätt!
Själv kämpar jag mot skitsnacket. På min arbetsplats har vi en icke-fungerande chef som förstör otroligt mycket. Att ventilera hans tillkortakommanden med kollegorna lyfter av en stor del av bördan från våra axlar. Trycket på oss lättar oerhört. Samtidigt vet jag ju att det är fel. Tack och lov har jag upptäckt att allt blir mycket lättare genom att jag a) ber för honom och för att han ska bli en bättre chef och b) ber för att jag ska bli bättre på att hantera honom. Bönens kraft är ett mirakel. :-)
Skicka en kommentar