söndag, juli 01, 2012

Frambära sig själv som ett offer åt Herren?

Eller helt enkelt, med kattens naturliga ödmjukhet,  tycka att man platsar på husses och mattes husaltare?  Det talar inte Melanchthon om, men på husaltaret låg hon likafullt, innan husse upptäckte henne.



4 kommentarer:

Elisabeth sa...

Härligt! Och var skulle katten annars vara?! Det finaste man har sätter man ju på bordet/altaret.

För övrigt: Under min vardagliga andakt händer det ganska ofta att jag blir störd av t.ex. gapiga grannar men aldrig, aldrig av kisarna. :-)

Anonym sa...

Min katt brukar sitta med mig vid tidebönerna ibland och se mkt from ut! Hon har vant sig vid ljusen.
/Molly

Ulrika Zwaard sa...

En katt som vet var det är gott att vara ;)

Cecilia N sa...

Men var det inte nåt om att svalan byggt sitt bo vid altaret? Låter som ett bra ställe att vara katt på. Fast svalorna är tydligen inte igång så då får man göra kattens andra favoritsyssla under tiden.