Obegripligt. Ofattbart.
Orden kommer för en bara man läser några rader från rapporteringen från rättegången i Oslo, eller ens tänker på det som hände den 22 juli. För oss som stod utanför och inte är personligt drabbade, är det liksom för extremt, för absurt, för skruvat och för grymt för att omfatta med tanken, och ännu mindre med känslan
Men gärningsmannens tankegångar och bevekelsegrunder, de går faktiskt att förstå. Det är inte logik och koherens som saknas i dem, utan sanning och rätt. Han beskriver världen och det som sker här, på ett sätt som inte är sant. Han förkunnar en lära som inte är riktig. Han beljuger själva livet. Breiviks ideologi, som han dessvärre delar med många andra, är inget mysterium. Den är en dödsdyrkande lögn.
2 kommentarer:
Det riktigt ofattbara är att det kanske inte är så ofattbart. Att när jag ser Breivik, så ser jag en spegelbild av något jag även ser inom mig. Att den stigen han vandrar, är en stig som jag får jobba varje dag för att inte vika in emot.
Det första lilla steget är att måla upp en hotbild bestående av en ansiktslös massa med onda avsikter: svartrockar, liberalteologer, socialister, kapitalister, svarta, vita, judar osv. Och den synden är vi många som begår. Därefter blir det lättare att 'akademisera' och hitta på lämpliga åtgärder för att bringa de onda på knä. Ett helt land spårade ur på 40-talet, Breivik spårade ur nyligen, några män på väg ned till Köpenhamn skulle också hamnat där om inte polisen kommit ivägen.
Tyvärr är nog inte ondskan unik, utan ett anlag som finns inom oss, färdigt att som ett ogräs blomma ut när rätt näring och fukthalt råder.
Javisst går han att förstå. Han är fascist. En riktig en. En fascist i vår egen tid, inte en 20-30-40-talsfascist utan modern en.
Skicka en kommentar