...brukar sällan lyftas fram som något positivt, när det kommer till kristen tro. I alla fall inte hon en teolog eller präst och särskilt inte om han/hon är ung. Tvärtom brukar just de uttrycken användas, ofta lite nedlåtande eller överseende för att beskriva någon man anser vara omogen, eller alltför endimensionell, i sin tro.
I viss mån kan jag förstå irritationen och provokationen. Dels för att självklar och trygg tro faktiskt är något man i sina mer osäkra stunder kan bli riktigt grönt avundsjuk på. Och dels för att tvärsäkerhet och trosvisshet faktiskt kan göra andra människor illa - eller åtminstone försvåra respekt och dialog människor emellan. Särskilt när det gäller sånt som berör andras liv på djupet - sex, död, frälsning och sånt. Dessutom tenderar tvärsäker trosnit ibland att handla mer om den troendes vilja att HA RÄTT än om den Gud man menar sig ha rätt om, och mer om ordningar, småsaker och sånt man skulle kunna kalla för följdfrågor, än om det som är verkligt viktigt. Och det är DÄR jag tror att problemet ligger, snarare än i tvärsäkerheten i sig.
För när det kommer till det verkligt viktiga i kristen tro, så är trosvisshet och tvärsäkerhet faktiskt något som, rätt hanterat, kan bära, snarare än tränga ut och göra ner. Hur många är vi inte som kommit till tro efter att ha sett någon annans tro, till exempel? Som till slut, efter att ha hört det upprepas närmast till leda, har vågat acceptera att jo, jag vet faktiskt om att jag är värdefull och älskad för min egen skull och allt det där? Som äntligen släppt taget om skuldkänslorna, inte för att det känns annorlunda, utan för att någon faktiskt har sagt att "du ÄR förlåten". Som tänkt att, screw logiken, jag tror på himlen i alla fall?
För vissa saker i den kristna tron måste vara svartvita, och absoluta, för att funka och för att bära. Visst, det kan vara lite olika för olika personer, och visst, man måste ibland närma sig gradvis, ta en sak i taget och inte köra ner hela frälsningshistorien i halsen på vare sig sig själv eller sin nästa på en gång. Men samtidigt - man kan liksom inte svara "kanske" eller "det beror på hur man ser det" på frågan om Jesus verkligen älskar mig. Man kan inte relativisera nåden och kärleken, och göra den beroende av våra egna känslor och upplevelser i vilken utsträckning som helst. Jag kan liksom inte laborera med gråskalor när det kommer till uppståndelsen, frälsningen och evigheten - inte om de ska hålla att leva och dö på.
Däremot finns det - utan att det för den skull måste äventyra tryggheten, eller tvärsäkerheten eller vad vi nu väljer att kalla det - alltid saker vi inte KAN veta, eller förstå, eftersom Gud är allsmäktig och vi är begränsade människor. Men tro är en gåva, att ta emot med tacksamhet, glädje, ansvar och ödmjukhet. Och att vara ödmjuk, behöver inte per definition betyda att man relativiserar, eller avstår från sanningsanspråk. Man KAN faktiskt vara trosviss och tvärsäker utan att förgå sig mot andra. Ödmjukhet handlar om att våga ge andras tro samma respekt som man ger sin egen. Oavsett hur tvärsäker, trosviss, tvivlande eller sökande man är.
3 kommentarer:
Bara för att problematisera det du skriver lite grann…
Min erfarenhet och mitt intryck är att få har problem med tydliga och genomtänkta svar som uppenbart ”bottnar” i personligheten och uttrycks på ett sätt som harmonierar med hur man talar annars, däremot stör schablonmässiga standardsvar och formelartade formuleringar som låter som att de memorerats ur böcker eller kopierats från någon annans predikningar eller så…
Den s.k självklara och trygga tron kan uttrycka sig ödmjukt och i medvetenhet om att många saker kan tänkas och formuleras utifrån väldigt olika perspektiv och på många sätt; men när du talar om svartvitt så hör jag snarare utsagor i stil med ”det här är faktiskt så kyrkan ALLTID trott och om du vill tro något annat så får du så klart göra det, men då är det inte KRISTET”… Eller än mer kategoriska utsagor med andemeningen ”det finns två sätt att tro i den här frågan, MITT sätt och fel sätt”.
Du skriver: ”För vissa saker i den kristna tron måste vara svartvita, och absoluta, för att funka och för att bära. ”
Men problemet är när du avgör för någon annat exakt vilka saker som måste vara svartvita och absoluta. Visst, du tycker säkert att grejorna A, B, och C måste tas som de är, just så som du tror, för annars håller det inte – men det innebär inte att det faktiskt är så, att det inte finns alternativ, att man inte kan se saker på ett annat sätt.
Redigeringar gjorda efter ytterligare ett tankevarv.
Tankeväckande text. Fick mig att påminnas om ett avslutande samtal jag hade med en konfirmandgrupp där vi nu tillsammans skulle försöka sammanfatta kristen tro. Minsta gemensamma nämnare vi har är väl ändå innehållet i Trosbekännelsen sade jag inledningsvis nöjt och frågandes, dock med tillägget att Jesus också dött för våra synder. Naturligtvis kom vi på att den gyllene regeln samt lite till kring kärlek plus allmänna moraliska frågor kring hur vi ska leva bör finnas med. De påminde också om att vi heller inte får glömma de fattiga och som inte har något, jo men det finns väl indirekt med i kärleksbudet kom vi ju på, däremot måste man väl även ta med... och varför... och hur blir det då med dopet som blivit en sådan central ingång till kristen tro för ungdomarna, och viktigt för den kristne att vara... hur blir det då med... Nånstans slutade det med en teologisk nedkokning till Jesus, ja vänd er till honom, be till honom , läs och fundera kring hans liv och hans gärningar, härma. Framförallt, börja tro på honom. Jag började så smått avrunda med - Tro på vad kyrkan säger om honom, sen kände jag hur lätt steget är att man börjar peka på föreställningarnas oändlighet igen och hejdade mig.
För min egen del och som vuxen så, kanske lite problematiskt, men kan jag ibland se värdet av att leva efter och underordna sig något som man kanske inte ens är klar över, eller kanske ens kan ta till sig i dagsläget, men gör det ändå då man i övrigt litar till vittnesbörden och väljer därmed tillit till någon som kanske är större än ens egna föreställningar.
Hursomhelst, ursäkta mitt pladder och tack för ett intressant inlägg du skrivit.
Patrik S
Skicka en kommentar