torsdag, april 22, 2010

Om pappor, prinsessor och proportioner

Jag är ett stort fan av Den Svenska Kyrkohandboken 1986 (möjligtvis med undantag för ordningarna söndagsmässa/-gudstjänst, men det tar vi en annan dag).

Följdaktligen - eller egentligen inte följdaktligen, för i den så står det ingenting om hur brudparet ska ta sig in i kyrkan - tycker jag att det vid en vigselgudstjänst är en god ordning att brud och brudgum går in tillsammans, som två fria myndiga människor som av fri vilja beslutat sig för att ingå äktenskap. Detta bruk ger en bra bild av verkligheten (resonemangsäktenskapens tid är i svenskkyrkliga sammanhang förvisso förbi) men också av det gudomliga kärleksförhållande som äktenskapet är tänkt att spegla - Kristi kärlek till sitt folk - där man av fri vilja ger sig åt varandra i trohet, gemenskap och kärlek i handling och sanning.

Trots att ovanstående är min fasta övertygelse och trots att jag i förekommande fall förmedlar dem till "mina" brudpar, så kan jag inte riktigt förstå styrkan i Annika Borgs och andras reaktioner på att kronprinsessan Victoria tydligen (hur vet man förresten det?) avser att gå in i Storkyrkan tillsammans med sin pappa den 19 juni. Att man reagerar, DET förstår jag. Jag tycker ju som sagt också att det är att föredra att man går in tillsammans. Men så till den milda grad liksom...

Som sagt, jag håller med i sak. Men jag gör ändå följande reflektioner: Svenska Kyrkans är en kyrka där det så ofta talas om kontextualitet och vikten av att få tolka texter utifrån sin livserfarenhet och fylla riten med sin egen betydelse. En kyrka dogmer, ordningar och färdiga svar ofta hävdas stå under, eller i alla fall jämsides med, mänskliga erfarenheter och tolkningar. Vinterns diskussioner om dopet och dopets liturgi, gav flera goda exempel på detta tankesätt, och ett annat tydligt exempel är den teologiska utvecklingen när det gäller vad ett äktenskap är. På samma sätt som förståelsen av dopet och äktenskapet har utvecklats och förändrats genom tiderna, och på samma sätt som dop och äktenskap kan uppfattas och tolkas olika av olika människor - så har också seden med brudöverlämning kommit att förändras - både eftersom den inte längre speglar verkligheten, men också eftersom människor själva fyllt den med sin egen mening. I vanliga fall har Svenska Kyrkan inga problem med liturgisk och teologisk förändring. I alla fall inte relativt sett. Men detta verkar inte vara något vanligt fall, för nu är plötsligt retoriken kategorisk, sanningen en enda och tolkningsföreträdet teologernas. Victoria "måste tänka om" om hon vill vara hela folkets prinsessa...

Beror det på bara på att jag är republikan att jag tycker att proportiornerna skevar lite här? För när det handlar om ofrihet, jämlikhet och inte minst demokrati, så är det väl snarare monarkin som sådan man borde yvas om, än två-tre minuter i en vigselgudstjänst?

Och är verkligen den här frågan som Svenska Kyrkan ska ta strid för här och nu? Är det den delen, av den gudstjänsten, som är viktigast att bevara och förklara? Skulle, till exempel, reaktionerna komma från samma håll, och vara lika starka, om det hände sig att kommande små prinsar och prinsessor döptes utan befrielsebön?


Kyrkans Tidning om Annika Borgs artikel

Kyrkans Tidning om Facebookgruppen i samma ärende

16 kommentarer:

Cecilia N sa...

Kan det vara för att de antagligen blir stilbildande för en massa brudar som inte är republikaner?

Du kommer antagligen få förklara dig hes i fortsättningen.

Så tror jag.

Maja sa...

Men-e. Miriam, du som brukar vara så klok. Det här är ju inte vilken vigsel som helst, det här är DECENNIETS vigsel, direktsänd i TV och förmodligen repriserad intill vansinne i åratal framöver. ALLA kommer härma Victoria och Daniel. Jag tycker det är totalt ofattbart att de tänkt ta efter den anglo-amerikanska sedvänjan. Mina skäl:

- de är förebilder
- de är svenska förebilder (det är ju deras egen självbild iaf så då får de väl lov att leva upp till den)
- det är misogynt att leda upp bruden som en vara
- det står i lagen att statschefen ska tillhöra SvK, eller vad det står
- följaktligen ska statschefen följa SvK:s ordning
- om inte Eva Brunne fixar det här blir jag verkligen chockad
- det är obildat och lite white trash att härma sånt man sett på Dallas och nån jävla mått får det väl ändå vara med folkligheten
- jag kommer vara i Ockelbo och se spektaklet på storbildsskärm så jag vill inte hamna i konflikt med mitt sällskap när jag totalsågar upplägget

Men du kanske bara var ironisk, och använde frågan att statuera ett exempel på Borgs hyckleri ifråga om sin egen liberala inställning till kyrkans ordning. Och i såfall är ju allt i sin ordning.

Miriam sa...

Kanske. Men det är en förklaringstal jag har värsta rutinen på, så det är lugnt.

Maja, jag tycker inte att det är BRA med brudöverlämning. Jag håller oförtrutet mina förklaringstal när så finnes skäl. Min avsikt är inte att försvara eller ens förklara kronprinsessparets planer - det får de göra själva. Om de vill.

Min avsikt är att ifrågasätta de enorma kyrkfolksreaktionerna, särskilt i förhållande till hur man förhåller sig till andra nyordningar och nytolkningar - huruvida det blev så ironiskt är jag tveksam till.

Anonym sa...

Ska erkänna att jag inte ägnat mängder av sömnlösa nätter över denna fråga, men kan väl spontant tycka att om man intar Annika Borgs position bör man väl dessutom vara konsekvent och även förbjuda vit brudklänning då just vitt, mig veterligen, i sammanhanget symboliserar oskuld, vilket måste ses som ett starkt hinder och hot mot kvinnans fortsatta frigörelse.
/Patrik

Anonym sa...

Det är vanligtvis roligt med förändringar, men ... snälla, öka storleken på texten lite så även vi gamlingar på 45+ kan läsa utan att vränga ögonen ur oss.

En kommentar helt utanför ämnet... :-)

/Lars

Miriam sa...

Lars: Det kan vi ordna. Inga problem. Hoppas jag. Ska kolla.

Fredrik sa...

En liten fråga till det finstilta på slutet: Varför är brudöverlämning handboksbrott? Det står väl inget i handboken om hur brudparet ska ta sig fram till altaret?

Miriam sa...

Gör det inte? Ska kolla. Nämen titta, det gör det inte. Bort med det finstilta. Praxis är inte detsamma som kyrkans ordning.

T. Axelson sa...

Man försökte införa formuleringen "Brudparet går in tillsammans." i "instruktionen" till vigselordningen i den sedemera totalsågade handboksremissen 2000. Texten framgår av: http://hem.passagen.se/taxelson/hb/vigsel.htm

Jonas sa...

Miriam! Utveckla väldigt gärna din syn på söndagsmässan och söndagsgudtjänsten..min enkla syn är att den inte har något existensberättigande överhuvudtaget vid sidan om högmässan. Nu var det egentligen inte det jag i första hand tänkte kommentera.

Min syssling som gifte sig för 1,5 år sedan i garnisonskyrkan i Karlsborg ville bli och blev överlämnad av sin far vid altaret till sin make. Är inte riktigt säker på om det var någon djupare bevekelsegrund bakom det, var i vart fall på initiativ av henne och inte någon annan. Jag skulle också tro att det är just så det är; det är bruden som vill det och inte hennes familj. Redan av den grunden tycker jag att Borgs resonemang faller, men dessutom tycker jag att Svenska kyrkan inte bör lägga sig i om nu folk inte har den "moderna uppfattningen" när man i andra sammanhang (men inte alla uppenbarligen) värnar om mångfald.

Jag tror inte heller att amerikanska vigslar är någon förebild; åtminstone inte de man ser på tv: ofta sitter de i en trädgård, eller möjligen i en kyrka; det är en pastor eller möjligen en präst - Gud förbjude - som är klädd i kostym, vigseln består av bröllopsmarschen fram till altaret och i princip att de får lova varandra trohet och att pastorn förklarar dem vigda.

För övrigt hoppas jag att Amos och Svenska kyrkans tidning ser över vilka präster som tillåts ha fasta spalter i publikationerna. Nu har jag inte sagt för mycket.

Jonas sa...

Jo jag ville också kommentera det Maja skriver eftersom det är relevant i sammanhanget: i 4 § successionsordningen anges att:

Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Det står alltså inget om Svenska kyrkan; snarare kan man ifrågasätta om det är rätt av honom att vara med i Svenska kyrkan då den på senare tid ju har avvikit från den rena evangeliska läran eller kristna tron överhuvudtaget (tänker på frågan om äktenskap), men det står ju ändå i kyrkordningen att Svenska kyrkan bekänner sig till det som sägs i successionsordningen.

Dock skulle ju HMK kunna ha bett någon av biskoparna i Missionsprovinsen att vara officiant..det hade ju varit spännande..inte för att jag är något fan av dem men jag tror att det hade varit bra, hade varit en väckarklocka för Svenska kyrkan.

(Är dock inte 100% om de har kvar vigselrätten?!)

Gunnel sa...

Hur skulle det vara om brudgummens far överlämnade brudgummen till bruden framme vid altaret, så att det blir lite bibliskt?
"Därför skall en man överge sin far och mor och hålla sig till sin hustru...."
=)

Majoy sa...

Jag tycker ditt inlägg här har flera viktiga poänger, hela frågan har antagit orimliga proportioner. Det är en rekommendation att brudparet går in tillsammans, ja
(en bra sådan tycker jag), men ingen lag. Det är oklädsamt med uttalanden som att kronprinsessan "måste tänka om".

Marta sa...

Nu har jag också bloggat lite i ämnet. Sen tycker jag nog egentligen att allmänintresset är begränsat just vad gäller prinsessbröllopet, däremot att det kommer bli en märkbar arbetsmiljö- (eller kanske neutralare, arbetsrelaterad) fråga för präster framöver om alla brudpar de närmaste åren kommer ha prinsessbröllopet som förebild.

Marta sa...

... och så kanske länken till min bloggpost: http://www.martaaxner.net/2010/04/25/vem-far-gifta-sig-i-kyrkan-och-hur/

Miriam sa...

Tack för länk!

Särskilt klokt och viktigt är det du skriver om det kyrkliga "föraktet" mot brudpar med dessa önskemål. Jag vet själv hur lätt det är att stöna över "trams, bridezillas och hollywoodfasoner". Det är dessutom märkligt att det är ett skitsnack som är ganska accepterat - stönade man likadant över ett sorgehus eller en dopfamilj, så skulle det inte passera lika okritiskt.

Det var också bra det du skrev om olika traditioner. Jag har vigt många "bland"-par (grek-svensk, engelsk-svensk, irländsk-svensk, och nu senast isländsk-svensk) där man ibland velat ha med traditioner från båda parters kulturer. Och då är det svårt att med säga "så gör vi inte i Sverige" utan att eftersmaken i munnen blir lite konstig...