Skärtorsdagspuh

Nu är annandags-predikan skriven. Till sist. Och jag kan andas ut lite grand och under lugnt småplockande invänta dagens andra Skärtorsdagsmässa. Kanske att jag låter mina bloggvänner läsa predikan, men inte förrän på Annandagen. Nu är det Skärtorsdag, en sak i taget.

Skärtorsdagen för fem år sedan flyttade jag och maken in i vår första lägenhet på Sankt Johannesgatan i Uppsala. Där hade vi ett solgult vardagsrum, ett fläckigt kök och ett grönrandigt sovrum, världens bästa balkong och ett djupt härligt badkar. Just badkaret saknar jag, att kunna blötlägga hela sig ända till nästippen utan att kröka på benen är riktig lyxigt. På den tiden, när vi var studenter som rådde över vår egen tid, hände det dessutom att maken läste högt för mig medan jag badade. I huset är vi bor nu finns det visserligen ett badkar, men det är inte alls lika djupt och dessutom står det i tvättstugan, så utsikten från badet blir det föga avstressande berget med smutstvätt...

Samma skärtorsdag som vi flyttade in på Sankt Johannesgatan firade vi, som alltid på den tiden, skärtorsdagsmässa på Sankt Ansgar, där prästerna tvättade fötterna på gudstjänstfirarna (inte på alla, men på några som symbol för andra) och där det var fullt av folk men alldeles tyst i flera timmar efter att mässan var slut. Ikväll ska jag fira skärtorsdagsmässa på finska och svenska tillsammans med kollegorna C och H. Efteråt ska vi äta soppa under tystnad.