Gårdagen fick ett snöpligt slut - istället för att jobba och fira kvällsmässa i kyrkan, tillbringade jag eftermiddagen och kvällen liggande i först ett mörkt vilrum på jobbet och sedan i mitt likaledes mörka vardagsrum. Den första migränattacken på nästan två år slog till, nämligen.
Migrän är ett gemenskapsskapande samtalsämne - vi som är drabbade känner omedelbart en viss själarnas släktskap. Och efter att ha pratat med andra drabbade kollegor och bekanta, måste jag säga att jag har välsignats med en ganska snäll migrän. För det första har jag aura-migrän, det vill säga synstörningar. Och även om flimmer, blixtar och synbortfall inte är så där direkt kul, så blir jag ju förvarnad och hinner ringa och be kollegorna ordna med vikarie till mässan t.ex. För det andra är det oftast en liten paus mellan aura och själva smärtan, då man hinner lägga sig, be några böner, dricka vatten och sedan vänta in eländet med tapper min. Och för det tredje varar attackerna aldrig längre än 5-6 timmar. Så jämfört med dem som har migrän ofta, länge och utan förvarning, har jag det riktigt bra. Men jag hoppas att det dröjer minst två år till innan nästa gång...
Idag känner jag mig lite mosig och stel, men helt OK. Ska strax ge mig i kast med att slå in paket till de 4-årsdopbarn som ska komma och kalasa på söndag. Har köpt fint papper med elefanter på och så 100 ballonger så alla garanterat får med sig en hem!
2 kommentarer:
Hoppas verkligen att det tar minst 2 år tills du får nästa migränattack (om du nu måste få någon fler...)!!! Har själv migränliknande symptom (läs: migrän orsakad av whiplashskada) och iperioder var det varje vecka!!! Nu är det bättre! :-))
Zomig är Guds gåva till oss migräniker, eller vad vi nu kan kallas. Det funkar i alla fall på mig. Allra bäst är egentligen att ta en Zomig och en sömntablett och sen vakna tio timmar senare när attacken är botad och över, men det tricket har jag inte använt det senaste året...
Skicka en kommentar