Idag har jag nästan skurit av mig fingertoppen. Jag stod i mammas och pappas kök och hackade lök, tänkte på boken jag nyss läst ut ("Mina resor med Diana" av Cecilia Hagen) och tittade väl inte så där alldeles noga på vad jag gjorde. Så vips var en tredjedel av nageln borta, blodet rann över skärbräda, golv och kylskåpsdörr, jag skrek så hunden for upp och skällde, pappa kom ned från datorn (vilket han inte gör så där spontant annars när han jobbar) och löken blev liggande halvhackad. Pappa virade rådigt in min tumme i hushållspapper och tvingade migatt räcka upp handen i minst en kvart. Det blödde ordentligt en god stund och nu har jag (mest för att inte fläcka ned möblerna) en stor kompress omlindad med tejp om hela tummen. Det påverkar min tangentbordshållning lite, men det går förhållandevis bra. Jag använder ju mest höger tumme till mellanslaget. Men jag misstänker att jag måste ha plåster ett bra tag, eftersom jag saknar en stor del av nageln. Det isar redan betänkligt när kompressen kommer åt huden där nageln suttit. Jag har ringt maken och beklagat mig, men det är svårt att få tyck-synd-om per telefon.
Så en lite fånig självmedveten fråga: Fungerar inte kommentar-funktionen på bloggen, eller är det bara mina läsare som valt att gå obemärkta förbi? Helt OK i så fall, men jag ville bara kolla ändå...
6 kommentarer:
Vi ska titta... tycks nog fungera! :-)
Jag har medkänsla med din fingertopp - har själv råkat ut för liknande nångång!
Tackar, nu vet jag!
Ja, det är rätt synd om min tumme. Och jag har insett att jag är ett blödigt fruntimmer. Höll på att svimma när vi byte plåster i morse...
Du ska inte till vårdcentralen, tror du?
Hoppsan, jag glömde skriva vad jag hette. Det var ju jag. :)
Sa du "blödigt" eller "blodigt"?
Älskade Miriam! Hoppas du återhämtat dig! Det gjorde ont i hela kropen när jag läste om blodbadet...
Kram från svägerskan
Skicka en kommentar