...vilket gjorde söndagsmorgonen lite segare än vanligt, men upp och iväg kom vi, trots att mässan började redan 8.30. Därefter följde brunch på McDonalds (HashBrown, vilken grej!) före ett antal föredrag av ärkebiskopen av Riga, Michael Löwegren och Berit Simonsson. Den sistnämnda höll ett kort bibelstudium utifrån Esra och Haggai, lite otippat men mycket användbart. Utsatte mina medarbetare för kontentan av det redan igår. Så sändningsgudstjänst, som avslutades inomhus på grund av åska. Lite av ett antiklimax, men man vill ju inte att blixten ska slå ned i standaret och steka någon oskyldig ministrant...
Och nu när jag kom hem gjorde jag det till ett rött hus med vita knutar. Halleluja!
Om det är jobbigt att vara på aKFs kyrkodagar i prästskjorta när man är tjej? Inte ett smack. Det är inte sällan lättare att vara kvinna och präst bland högkyrkliga, än att vara högkyrklig bland kvinnor som är präster. Med vissa undantag, givetvis, men sammantaget så känner jag mig bra mycket mer accepterad för den jag är på Kyrkodagarna än i många andra kyrkliga sammanhang.
2 kommentarer:
Starkt.
Även jag har utsatt mina arbetskamrater för min entusiasm, med blandade reaktioner men alla var dock positiva! Idag åker jag hem!!! Halleluja! Pax
Skicka en kommentar