4 - Formulär, hurra!

4 arbeten jag haft:
kyrkogårdsarbetare
vårdbiträde
barnflicka (inneboende i prästfamilj men hustrun lever än)
präst


4 filmer jag kan se om och om igen:
Ciderhusreglerna
Snö faller på Cederträden
Dirty Dancing 2
Fader Amaros synder


4 städer/ställen jag bott
Örebro
Stora Mellösa
Uppsala
Mölnbo


4 tv-serier jag gärna ser
Foyle´s War
William och Mary
Krönikan
Jordan Rättsläkare

4 ställen jag vill åka till
Jerusalem
Tallinn
Kårarp
Sozopol

4 webbsidor jag besöker dagligen
www.home.se
www.svenskakyrkan.se
www.kyrkanstidning.se
www.aftonbladet.se

4 favoriträtter
Spaghetti och köttfärssås
Sushi
Big Mac Meny
Borgmästarinnans kyckling

4 ställen där jag trivs
På pendeltåget
I kyrkan
I soffan
I Peders ateljé

4 bloggare jag utmanar
Karin
Lisa
Martin
Heléne (när tillfälle bjuds)

Kyrkodagar

Årets Kyrkodagar (anordnade av aKF, www.kyrkligfornyelse.se) var mina sjunde i ordningen, slog det mig när Lisa och jag stretade med våra väskor genom Uppsala i fredags morse. Jag börjar nästan bli gammal. Men å andra sidan var jag bara 19 när jag kom till Uppsala, så...

Teologiska dagen var som vanligt bäst, framför allt Syster Veronicas föredrag om liturgi och spiritualitet, med andra Moseboken som röd tråd - släpp mitt folk fria, så att de kan tillbe mig.

Jag uppskattade också Michael Ellnemyrs föredrag om östlig spiritualitet som byggde på Petrus liv - inte för att jag egentligen fick reda på så mycket om östkyrkans andliga traditioner, utan därför att jag kom till nya insikter om Petrus. Vespern på kvällen var lika vacker och uppbyggelig som alltid.

Lördagen lyckades passera utan att jag hann med så mycket föredrag, men en och annan bok och ikon inköptes. Efter vespern begav jag mig i sällskap med några vänner till Pastoralinstitutet (!!!) där vi åt middag och samkvämde till sent på natten...

...vilket gjorde söndagsmorgonen lite segare än vanligt, men upp och iväg kom vi, trots att mässan började redan 8.30. Därefter följde brunch på McDonalds (HashBrown, vilken grej!) före ett antal föredrag av ärkebiskopen av Riga, Michael Löwegren och Berit Simonsson. Den sistnämnda höll ett kort bibelstudium utifrån Esra och Haggai, lite otippat men mycket användbart. Utsatte mina medarbetare för kontentan av det redan igår. Så sändningsgudstjänst, som avslutades inomhus på grund av åska. Lite av ett antiklimax, men man vill ju inte att blixten ska slå ned i standaret och steka någon oskyldig ministrant...

Och nu när jag kom hem gjorde jag det till ett rött hus med vita knutar. Halleluja!

Om det är jobbigt att vara på aKFs kyrkodagar i prästskjorta när man är tjej? Inte ett smack. Det är inte sällan lättare att vara kvinna och präst bland högkyrkliga, än att vara högkyrklig bland kvinnor som är präster. Med vissa undantag, givetvis, men sammantaget så känner jag mig bra mycket mer accepterad för den jag är på Kyrkodagarna än i många andra kyrkliga sammanhang.

Jag har botat Dolly

I väntan på nästa punkt på dagens schema (sorgehus) fördriver jag tiden med att spela det underbara terapi-spelet. Lyckades precis bota gosefåret med den kluvna personligheten. På första försöket! Gå gärna in på http://www.parapluesch.de/ och prova själva!

Andliga funderingar orsakade av min tumme

Resten av kroppen kan inte säga till vänster tumme "Vi behöver dig inte".

Denna Paulus-travesti har jag mediterat mycket över under de senaste dagarna. Min tumme läker visserligen fint, men jag har blivit varse hur mycket man faktiskt använder sig av just vänster tumme. Till exempel när man hyvlar ost, när man tvättar håret, vänder blad i psalmboken eller klappar sin katt. Men visst var det en gudomlig slump att jag skar mig just den tionde lördagen efter trefaldighet och fick höra just 1 Kor 12 under läkningen? Ska faktiskt ta min fortfarande plåsterbärande tumme till hjälp inför beredelseordet i mässan i morgon och tala om hur till synes små saker kan göra en avgörande skillnad.

Måndagen och tisdagen har jag tillbringat på kursen "Att sjunga sig in i himmelen" på Hjelmserydsstiftelsen http://www.hjelmserydsstiftelsen.nu/. Det var mycket bra och lärorikt. Speciellt uppskattade jag Ylva Eggehorns föredrag om modern svensk lyrik, som hade kunnat ha underrubriken "den smygkristna kultergenerationen" eller något ditåt. Jag konstaterade också att det går fort att vänja sig vid att leva med tidegärden. Tänk om man var så disciplinerad att man kunde be den tre gånger om dagen även hemma i vardagen? You wish...

Jag har just beställt 100 exemplar av Pekbibeln på Bokus. Gå gärna in och kika på den där, den är rosa och kanske inte helt teologiskt perfekt (ingen uppståndelsebild!) men väldigt söt och rolig. Alla döpta ettåringar i församlingen ska få en sådan i samband med vårt dopkalas på valdagen. Imorgon ska jag beställa 100 till, för man kunde inte handla för mer än 15000 vid ett och samma tillfälle.

Det är f.ö. biskopsval på G i både Växjö och Lund. Min konfirmationspräst Ingegerd Sjölin kandiderar på både ställena men vinner nog inte på någondera. Eller vad tror ni?

Om blodbad och kommentarer

Idag har jag nästan skurit av mig fingertoppen. Jag stod i mammas och pappas kök och hackade lök, tänkte på boken jag nyss läst ut ("Mina resor med Diana" av Cecilia Hagen) och tittade väl inte så där alldeles noga på vad jag gjorde. Så vips var en tredjedel av nageln borta, blodet rann över skärbräda, golv och kylskåpsdörr, jag skrek så hunden for upp och skällde, pappa kom ned från datorn (vilket han inte gör så där spontant annars när han jobbar) och löken blev liggande halvhackad. Pappa virade rådigt in min tumme i hushållspapper och tvingade migatt räcka upp handen i minst en kvart. Det blödde ordentligt en god stund och nu har jag (mest för att inte fläcka ned möblerna) en stor kompress omlindad med tejp om hela tummen. Det påverkar min tangentbordshållning lite, men det går förhållandevis bra. Jag använder ju mest höger tumme till mellanslaget. Men jag misstänker att jag måste ha plåster ett bra tag, eftersom jag saknar en stor del av nageln. Det isar redan betänkligt när kompressen kommer åt huden där nageln suttit. Jag har ringt maken och beklagat mig, men det är svårt att få tyck-synd-om per telefon.

Så en lite fånig självmedveten fråga: Fungerar inte kommentar-funktionen på bloggen, eller är det bara mina läsare som valt att gå obemärkta förbi? Helt OK i så fall, men jag ville bara kolla ändå...

Jublieum

Idag är det exakt och precis 20 år sedan jag började skolan. Jag vet inte riktigt hur jag kom att tänka på det, men så är det i alla fall. Jag minns nämligen att jag inpräntade datumet 17 augusti i huvudet redan på försommaren när vi fick ett brev hem där namnen på alla barn som skulle gå i ettan på min skola också stod med. Vilket jag läste tills det blev alldeles skrynkligt...

På den stora dagen sken solen och jag hade på mig ljusblå manchesterbyxor, ljusblå knorvig tröja, ljusrosa gymnastikskor med kardborrband och ett blått sidenband i håret. Paviljongen på Lundbyskolan i Örebrodär klass 1G hade sitt klassrum var rödmålad med platt tak och många fönster. Resten av skolan hade också platt tak, och bestod av bruna tegelväggar och orange och blå träpaneler. Fröken Margareta hade aprikosfärgade byxor med pressveck, ett brett, blankt aprikosfärgat skärp och en vit blus med aprikosfärgade prickar. Hon var vackrast i världen (minns att året var 1986) och jag fick en egen gulbrun bänk längst bak i raden längst mot väggen. Vi var fyra stycken som redan kunde läsa men jag hade kunnat längst och jag tror att jag den dagen var helt igenom lycklig. Inte blev det sämre av att mamma och jag senare på dagen inhandlade bänkpapper med hundar och bokplast med glassar på.

Nu har det som sagt gått 20 år och jag är ganska genomlycklig nu också. Molnet på min himmel idag är att det är så svårt att hitta någon som säljer bra röcklin. Både Marks och Libraria tycks ha gått i graven, på Slabbnicks har alla kapuschong och på Kyrkting finns det bara korta. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Man borde lära sig att sy!

För övrigt lyssnar maken och jag på partledarutfrågningarna i P1 varje kväll (22.15) före aftonbönen. Hittills tycker nog jag att Lejonborg skött sig bäst, det märks att han har rutin. Ohly var också duktig, men personligen tycker jag Reinfeldt blev lite för defensiv för att övertyga ordentligt. Vill man läsa och lyssna mer, finns alltihopa här: