fredag, april 07, 2006
Såsom i himmelen - beredelseordet
Igår använde jag en omarbetning av mitt "Såsom i himmelen"-beredelseord. Tänkte jag skulle låta er blogggäster läsa också. Texten som med fördel ska läsas innan är 1 Johannesbrevet kap. 1 : 8- 2: 2
Det finns ingen synd. Gud förlåter inte för Han har aldrig fördömt. Det finns ingen synd!
Orden kommer från prästfrun i filmen Såsom i Himmelen, en av de största succéerna i svensk filmhistoria genom tiderna. En film som merparten av svenska folket har sett och som många har tagit till sitt hjärta. En film med vacker musik, fängslande berättelser och vackert foto. Och också en film med vissa anspråk på svar när det gäller vem Gud är och vem människan är.
Några filmrutor efter prästfruns replik får vi se hur Helén Sjöholms Gabriella återigen blir förnedrad och sönderslagen av sin man, instängd i ett garage. Och vid dessa två bilder tänkte jag vi skulle stanna till.
Om det inte finns någon synd, vad är då detta? För även om prästen i filmen har en tämligen skev syndauppfattning, skulle Gud inte fördöma något som är så ont och vedervärdigt som hustrumisshandel? Om inte, då finns det ju ingen upprättelse för Gabriella, och heller ingen förlåtelse för hennes make. Båda är helt utlämnade till sig själva. Om allting är moraliskt neutralt och bara en fråga om att välja och finna en inre harmoni, en egen ton, var befinner vi oss då? Vem är då Gud? En godtycklig despot som överlåter oss att skapa vår egen frälsning? En tyst, maktlös maskinist? Eller helt enkelt ingen alls?
Och hur ska vi kunna förstå allt det våld, allt det lidande som omger oss, om vi inte kan tala om synd? Och varför behövde då Jesus dö en sådan fruktansvärd död till synes utan mening? Johannesbrevets författare talar klarspråk om detta, om synden, om hur förnekandet av den kan få fruktansvärda konskekvenser men mest av allt talar han om förlåtelsen. Om Jesus Kristus som för vår talan, som sonar våra synder och inte bara dem utan hela världens. Därför kan vi med frimodighet bekänna både att synden finns, att den finns i oss och att Gud fördömer den. Men vi kan också bekänna att Han i Jesus Kristus har försonat den fullständigt och att Hans vilja och längtan är att ge oss den fullständiga förlåtelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Varför gnällde mariefredarna över detta? Jag tycker att det är en jättebra predikan. Den ligger så nära oss, den är lätt att förstå och de frågorna: finns det någon synd? om inte; till vilken nytta dog Jesus för oss? Finns det någon förlåtelse om det inte finns någon synd? Tusen frågor som snurrat i mitt huvud flera varv, tusentals gånger (inte minst efter att jag såg filmen) blir lite klarare.
En lärare som lär ut sådana sånger är sällsynt. Mer sådant! =)
Glad påsk!
Good point!
Jag undrar också vari gnället bestod? Den var väl klockren, denna betraktelse?!?
Gnället bestod väl i att "Det är ju en jättebra film, präster är ju så där hemska och HUR kan du klaga på Kay Pollak". Dessutom var min filmupplevelse färskare och min aversion starkare då, så kanske att jag var mer emfatisk i mitt uttryck.
(här trillade jag in via Heléne). Just den repliken i filmen har jag grubblat länge på och en av funderingarna (tolkningarna)jag gjort är att hon menar att visst finns det synd och förlåtelse men att hon funderar på vem det egentligen är som "dömmer" och vad är egentligen synd? har den fått en överdriven mening? i filmen verkar det ju tex som att prästen skäms över framför allt sin egen sexualitet men också andras, att han gör sexualiteten till en synd som borde förlåtas för att den finns och man gör uttryck för den. jag vet inte men jag tycker prästen i den filmen är ganska omodern och stereotyp. nu har jag nog krånglat in mig i mitt eget resonemang men ja..jag förstår vad du menar i alla fall och det verkar vara en bra predikan!
Skicka en kommentar