Nu är länktrasslet löst. Sänder härmed en stor, virtuell kram till Cambridge och den gode bibliotekarien i Amarout a.k.a Falstaff a.k.a. min käraste gudsvåger.
När jag berättade om min helg i förra posten glömde jag en av de viktigaste upptäckterna, nämligen honungsburken på kafé Tratten. Till sitt te (som föredömligt nog är bryggt i kanna) kan man nämligen få en sked Aleluya-honung om man vill. Halleluja-honing, med andra ord. Hurra för sånt, sa maken och slevade i sig. Jag instämde men nöjde mig med att beundra burken.
Igår var jag ledig och gjorde en utflykt till Uppsala, träffade lite olika vänner, strosade på stan, insöp atmosfären och insåg på hemvägen att jag faktiskt inte alls saknar vare sig staden eller studentlivet. När jag ser massorna välla ut från Carolina vid lunch, eller sitta i klasar på kaféerna eller cykla längs med Skolgatan så tänker jag bara: Vad skönt att jag slipper!
Skolbarnen ska läsa klart om Passionshistorien nästa gång. De kommer de nog att gilla, flera av dem tycker om när det är lite action. När jag berättade om S:ta Lucias öden och äventyr (med utstuckna ögon, avhuggning på mitten och bålbränning) i vintras och nästan kände att jag gått förlångt, var det en sjuåring som andlöst sa:
-Berätta en gång till!
3 kommentarer:
Hej! Välkommen in i bloggosfären! :)
H-------a-honung? Får man äta det i fastan?
:)
Såg för övrigt (jag var ju tvungen att pröva länkarna) att länken till mitt virtuella bibliotek blivit fel (slutar med ".se" istället för med ".com").
Inte för att det gör så mycket (sagt med min värsta I-or-röst), men om någon till äventyrs får för sig att vilja läsa min blogg är det ju bra om de hamnar på någorlunda rätt ställe...
Tusen kramar
Skicka en kommentar