Ännu en underbar dag som jag inte hinner utnyttja till skidåkning. Får passa på och njuta på vägen till och från tåget istället. Solen skiner, det droppar från taken (tyvärr droppar det även istappar då och då) och samtidigt knarrar snön under fötterna. I måndags åkte maken och jag en lång tur, nästan halvvägs till Vagnhärad kändes det som. Det är så bra med skidor för man kommer iväg på hela andra turer än vad man gör till fots. Och mina skidor här hemma (som egentligen är mammas, upptäckte vi när vi var i Kårarp) fungerar alldeles utmärkt.
Funderar för övrigt över predikan - "Det är inte rätt att ta bröder från barnen och kasta det till hundarna..." Det är ingen snäll-pastell-Jesus som säger sådant, precis. Och trots att det på ett sätt gör det det hela mycket mer intressant och trovärdigt, så är det inte precis enkelt att gripa sig an det. De två övriga texterna är Jakobs brottningsmatch och Paulus utläggning om sitt hårda liv i Herrens tjänst. Om någon av mina läsare (ingen stor skara kanske, men en nog så klok sådan) har några spontana idéer, så hör gärna av er. Numera kan alla kommentera min blogg, inte bara andra bloggspottare (Tack Heléne!).
Eftermiddagskulingarna ska idag få avsluta Vår Fader (vi har kommit till de sista styckena nu) och sedan börja måla svarta kroppar till sina påskkärringar. Jag antar att det kallas för interkulturation...
2 kommentarer:
Jag vet en gemensam vän som använde just Jakobsbrottningen i en predikan för att peka på vårt felaktiga och sentimentala sätt att se bilden av "den gode Herden": Jakob får ett slag över höften på samma sätt som man gör med bångstyriga lamm för att kunna bära dem över axeln.
Det är alltså fel att se "den gode Herden" med det ulliga lammet som en snäll pastell-Mesus - samtidigt som "den gode Herden" byter roll med fåren och låter sig slaktas för deras skull.
Fast nu är det väl knappast "den gode Herden" som är rubriken på nästa söndags predikan?
Carin ÅL, min favvo-präst näst dig, predikade om Jakob som brottades med Gud. Hon utgick från vad hon själv gjort under natten. Först somnade hon och sen,två timmar senare, var hon klarvaken och kunde definitivt inte somna om. Hon brottades mest med sin kudde (om jag vänder på kudden kanske jag kan sova...), men till slut pratade hon lite med Gud fader och slutade tänka att det var hon själv som skulle prestera sin sömn ( nu MÅSTE jag verkligen sova = kan knappast sova!) och då gick det mycket enklare!
Skicka en kommentar